Det varma vädret har lockat tusentals människor ut på Oslos gatorna och de flesta går med pigga steg genom stadens centrala delar.

Men vid den avspärrade pubgatan, där en man i 40-årsåldern natten till lördagen tog två liv och skadade över tjugo människor, har en tystnad lagt sig. En del kramas, en del gråter och många lämnar rosor på marken.

Roy, 48, står med en regnbågsfärgad solfjäder i handen och ser på. Han var här och gick förbi bara en minut innan skotten ljöd och skapade total panik på en gata där folk var för att ladda upp inför lördagens kulmen på prideveckan: paraden.

– Jag samlade mina vänner och sprang. Det var kaos. Det var tusentals människor, i alla riktningar. Det var blod, det var människor och det var kaos, säger Roy.

Gör ont

Han säger att det gör ont.

– Det är 50 års kamp. . . och nu är vi här, säger han och pekar på rosorna och det krossade glaset som ligger på marken där dådet utfördes.

– Det är därför vi måste kämpa vidare, för det här kan vi inte finna oss i. Oavsett om det är hat eller terrorism. Det är därför vi slåss för vår sak. Det är därför vi går i tåg och gör det här, säger han.

Han förstår att polisen stängde av parkområdet som vigts åt pride, Pride Park. Men paraden borde ha gått, säger han.

I andra änden av gatan har många samlats för vad som verkar vara en spontan tyst minut. Plötsligt ropar en kvinna "happy pride!" – och folksamlingen bryter ut i applåder. Sedan stämmer några i roshavet upp i lågmäld sång, så försiktig att den knappt hörs bara några meter bort, och återigen infinner sig den sobra stämningen.

Starkt och vackert

Vemund, 34, är klädd i ett vitt linne med en måltavla ritad på ryggen, med budskapet: "Why do you hate?" ("Varför hatar ni?"). Varken han eller de två kvinnorna han nu flankeras av, 53-åriga Annie och 54-åriga Ann-Kristin, var på plats vid dådet – men det berodde mest på slumpen, säger Vemund.

Nu är känslorna blandade.

– Utsatthet, ilska, oro. Det är många samtal, många meddelanden som skickas, för att kolla om folk är i säkerhet, säger Vemund.

Ann-Kristin kallar uppslutningen på platsen dagen efter för "stark och vacker".

– Det är väldigt stillsamt. Det är också frustration. Det här är dagen då vi skulle ha markerat på paraden, och så är det detta vi får se när vi kommer hit. I stället för allt det fina, säger Annie.

Fel att stoppa

Alla tre anser att polisen gjorde fel som stoppade paraden.

– Vi borde ha gått starkare och mer högljudda, säger Vemund och pekar bort mot shoppinggatorna som det "på daglig basis är lika många människor på" som i paraden.

– Den norska flaggan får gärna hissas på halv stång, men prideflaggan ska vara i topp, säger Vemund, 34.

Trots polisens beslut har många valt att gå i spontana pridetåg på Oslos gator. För att inte låta sig tystas.

En som gjorde det var Roy, med solfjädern.

– Det här ska inte knäcka oss. Det ska det inte göra, säger han

Skrev en dikt

Alla håller inte med. Kollegorna Liisa, 35, och Janicke, 45, bor utanför Oslo och hade tänkt åka in för paraden, men säger att de förstår polisens beslut.

– Först blev jag arg. Men sedan kände jag att det var rätt, säger Liisa, som darrar på handen av obehag när hon pratar om dådet.

Janicke kallar det för surrealistiskt.

– Jag bara grät, grät och grät. Sedan blev jag väldigt arg, och sedan skrev jag en dikt. Den blev lång, säger hon.

Många sörjande tänker ändå ge sig ut i Oslonatten. Populära London Pub förvandlades i ett brutalt slag från mötesplats till brottsplats, men det finns andra barer för hbtq-personer som håller öppet.

– Man har ett väldigt behov att möta likasinnade, säger Janicke.