Runstenen som hittades 2021 är den enda i världen som kan dateras till tiden före år 300. Den kan enligt forskare till och med vara så gammal som från år 1. Åtminstone är den från före år 250.
– Det här får konsekvenser för vad vi har antagit om äldre användning av runor och hur gammal seden att resa runstenar är. Vi har antagit att de tidigaste i dagens Norge och Sverige dök upp på 300- och 400-talen, men nu visar det sig att vissa runstenar kan vara äldre än man tidigare trott, säger runologen Kristel Zilmer, professor i skriftkultur och ikonografi vid Kulturhistoriska museet, Universitetet i Oslo, till nyhetsbyrån NTB.
"Känner adrenalinet komma"
Sammanlagt har runt 30 runstenar hittats i Norge, alla daterade till folkvandringstiden, runt år 550. Men den här, som dateras till åtminstone 300 år tidigare, sticker ut.
– För mig är det här en höjdpunkt, för det här är också ett unikt fynd som skiljer sig från andra bevarade runstenar, säger Kristel Zilmer.
Stenen hittades vid en utgrävning av ett fält med flera gravar i Svingerud i Hole kommun hösten 2021. Det visade sig att graven, och därmed stenens inskriptioner, antagligen är från någon gång mellan år 1 och år 250.
– Man blir först lite mållös. Sedan känner du adrenalinet komma när du vet att du har något så unikt i händerna, säger arkeologen Steinar Solheim som var projektledare för utgrävningen.
Namn på stenen
Svingerudstenen har fått namn efter platsen där den hittades. Den kan ha markerat själva gravplatsen, eller också låg den i graven som en minnessten, som en dedikation eller som en gåva till den döde, som enligt analyser var en vuxen person.
Efter ett års arbete med att tyda tecknen på runstenen har Kristel Zilmer kommit fram till att det bland annat finns ett namn, Idiberug, på stenen.
– Det som är anmärkningsvärt och annorlunda här är ristningens karaktär. Det är en märklig kombination av tunna, grunda, fina runkonturer, tecken som liknar runor och små teckningar. Nästan som små krusiduller, och även ett tydligt rutmönster, säger hon.
Fortfarande återstår mycket forskning kring fyndet, men innan dess ska den ställas ut på Kulturhistorisk museum i Oslo i en dryg månad.