Ett tyst litet jordbrukssamhälle med drygt 200 invånare, omgiven av vetefält, inte långt från gränsen till Montana. Så beskriver Kelly Adams sitt Malden. Hon var ute i trädgården när hon såg en rökpelare i öster, nära grannstaden Rosalia.
– Det kändes fel. Det var för nära och vi hade vindar på över 50 miles i timmen (drygt 22 meter per sekund) i går. Så jag förstod att det inte skulle sluta väl. Inom 45 minuter var branden i Malden, säger hon.
När beskedet om att staden skulle evakueras kom hade hon tio-femton minuter på sig att samla sina tillhörigheter och fly. Många släppte lös sina hästar och boskap – och hoppades på det bästa.
– Det brann redan i en byggnad i staden när vi evakuerades. Branden var i Malden då. Den svepte fram över vetefälten så snabbt.
TT: Vilka tankar gick genom huvudet då?
– Att jag aldrig skulle se mitt hem igen, säger Kelly Adams.
"Känner skuld"
För de flesta Maldenborna blev det också så. Branden beräknas ha slukat 80 procent av samhället. Postkontoret, biblioteket, brandstationen – allt är nedbrunnet. Men Kelly Adams hus står mirakulöst nog kvar.
– Det är ett av färre än tio hus som gör det. Vi förlorade vårt garage, ett par bilar, och några höns. Allt bakom vårt hus är helt borta, men huset står, säger hon.
TT: Hur känns det?
– Det är känslosamt. Jag känner skuld. Varför klarade sig mitt hus när alla mina vänners och grannars hus inte gjort det? Jag är väldigt nära många i staden. Och de flesta har inte mer än en askhög kvar. Jag är tacksam, men det är samtidigt sorgligt.
Ännu har hon inte kunnat återvända till Malden från den större staden Spokane, dit hon och familjen evakuerats.
– Vi försökte nu på morgonen, men poliserna sade att det fortfarande var en del småbränder kvar, och att det var en del propantankar som fortfarande kunde explodera, så det var inte säkert, säger hon.
"Blir aldrig samma sak"
För invånarna kom branden som en överraskning, även om Kelly Adams säger att hon haft viss beredskap för något liknande efter en mindre brand för några år sedan. De har också följt rapporteringen om bränderna i delstaten Kalifornien.
– Jag tror att vi alla var lite beredda, men vi hade aldrig kunnat tänka oss något så här illa. Men så tror jag vi alla är, att man tror att det aldrig ska hända oss själva.
Hur framtiden är för det lilla samhället är svårt att säga. Just nu handlar mycket om att vänta.
– Det kommer aldrig någonsin bli samma sak. Det var så mycket historia som försvann. Vi är ett starkt samhälle, och vi kommer att komma tillbaka. Men det blir aldrig samma sak, säger hon.
Rättad version: I en tidigare version av texten stod det felaktigt att Washington och Kalifornien är granndelstater.
