– I Östersjön har den plötsligt fått en väldigt stor möjlighet, ett stort hav som den kan expandera i. Här är nog möjligheterna stora att etablera sig och faktiskt trivas ganska bra, säger lektor Anders Persson vid Lunds universitet.
Han ingår i det forskarlag som just nu håller på att ta reda på hur allvarligt det kan bli – och hur mycket krabban hunnit breda ut sig längs våra kuster. I centrum för projektet står relationen mellan den nya krabbarten, vitfingrad brackvattenskrabba, och Östersjöns blåmusslor.
Älskar blåmusslor
Att krabborna älskar blåmusslor är tydligt här i den fönsterlösa källarlokalen med mängder av vattenbehållare uppradade på hyllorna. Får de chansen dröjer det inte länge innan de har en liten blåmussla i klorna.
– Du ser hur de redan har gett sig på några musslor. De tycker verkligen om blåmusslor. De är inte så stora, men de kan äta många småmusslor och lyckas de med det så blir det färre stora musslor, säger Anders Persson.
Blåmusslorna har en viktig städfunktion i naturen, eftersom de filtrerar vattnet i sin jakt på föda. Det innebär att de renar vattnet från bland annat algplankton. Samtidigt har Östersjöns blåmusslor tunnare skal än västkustens musslor och är därmed ett lättare byte för krabbor.
TT: Så det kan bli ännu värre algblomningar om det blir färre blåmusslor?
– Det skulle kunna vara en faktor som gör det värre, inte kanske i de öppna områdena ute i Östersjön, men inne i kustnära områden, säger Anders Persson.
Oklar utbredning
Helt avgörande är förstås hur utbredd den vitfingrade brackvattenskrabban har hunnit bli i Östersjön. Ursprungligen kommer den ifrån USA:s östkust och tros sedan ha kommit hit med tankfartygens ballastvatten.
I en del av Karlskrona skärgård har stora mängder sådana här krabbor hittats, därutöver har enstaka fynd rapporterats från bland annat Ystad och Malmö.
Eftersom den är ljusskygg är den inte lika synlig som exempelvis strandkrabborna på västkusten. Den håller sig gömd under stenar och är mest aktiv på natten.
– Letar man så hittar man den på fler ställen än man tror, säger Anders Persson.
Ny metod
För att få grepp om utbredningen har vattenprover tagits från 45 platser längst kusten, hela vägen från Oskarshamn och söderut till Skåne.
Dessa prover analyseras under hösten i Lund och då letar man efter dna från både brackvattenskrabban och andra arter.
Detta är en relativt ny metod för att kontrollera olika arters utbredning, men den har visat sig vara effektiv.
Skaltjocklek kan påverkas
Under tre månader ska nu insamlade små blåmusslor utsättas för olika experiment som ska visa hur de påverkas av att dela akvarium med brackvattenskrabbor.
Utvecklar blåmusslorna från Östersjön tjockare skal, så som blåmusslorna på västkusten redan gjort för att skydda sig mot strandkrabbor och sjöstjärnor?
Eller är det omöjligt för dem att utveckla tjocka skal på grund av att salthalten är lägre i Österjöns vatten?
– Det är det vi vill studera här - vad händer egentligen? säger Anders Persson.
Koldioxid försurar
Forskarna undersöker samtidigt hur musslorna påverkas av klimatförändringar.
– Här har vi koldioxiden, den framtida atmosfären kan man säga, säger Anders Persson och pekar på en stor tub.
Doktoranden Nan Ho ansvarar för att tillföra olika mycket koldioxid i de olika miniakvarierna. Koldioxiden gör att vattnet blir surare och det i sin tur kan också påverka blåmusslornas tillväxt och tjockleken i deras skal.
– När vattnet blir surare kan det bli problem för musslorna att bygga sina skal som ska skydda dem mot rovdjur, säger Nan Ho.
Framåt december hoppas forskargruppen ha fått fram all data, för att sedan under nästa år kunna svara på om Östersjön står inför ett krabbhot eller inte.