Explosionen i Beiruts hamn den 4 augusti förändrade stadens ansikte för alltid. Förutom den mänskliga kostnaden – minst 190 människor dödades – föröddes en stor del av metropolens historiska kvarter.
Det finns fortfarande kulturhistoriskt viktiga byggnader som kan räddas, men då är det bråttom. Explosionen krossade rutor och slog hål i tak och fasader. Om byggnaderna inte täcks över kommer regnsäsongen orsaka skador som aldrig kommer att kunna repareras.
– Vi tävlar mot tiden. Vi pratar om dagar, veckor som mest, för att göra allt det här arbetet. Det kommer verkligen att bli väldigt svårt, säger Sarkis Khoury.
Kostar miljarder
Resurser är en bristvara. Libanon befinner sig sedan länge i en ekonomisk kris som först förvärrades av pandemin, därefter av explosionen.
Den ideella organisationen Aliph, som arbetar för att skydda kulturarv i konfliktområden, har skjutit till motsvarande 44 miljoner kronor.
Men även om det skulle visa sig tillräckligt för att rädda stadens historia undan regnen så återstår den stora kostnaden – själva restaurationen av byggnaderna.
Det arbetet, som beräknas kosta motsvarande 2,6 miljarder kronor, är inte fullt så akut men likväl brådskande. Ju längre tid som går, desto mer slitage och desto svårare att återställa.
Brist på kalkbruk
I ett land där det råder brist på snart nog allt måste dessutom materialfrågan lösas.
– Alla historiska hus är byggda av sandsten, och sandsten behöver kalkbruk vilket inte finns i Libanon, säger Edouard Bitar på den lokala frivilligorganisationen Live Love som engagerat sig i återuppbyggnaden.
– Om vi inte fixar de här husen med kalk så kommer restaureringen bli ett hafsverk och hela vårt arkitektoniska DNA kommer att gå förlorat.