Olha är på flykt från ryskockuperade Cherson i södra Ukraina. Hon har tagit sig till Polen tillsammans med sin dotter Diana, 8, och sin mamma Lubova, 67.
De tre befinner sig på det flyktingcentret i byn Mlyny – tio minuters bilfärd från en av de stora gränsstationerna mellan Polen och Ukraina.
I Cherson har de inte längre någonstans att bo. Trerumslägenheten är utbränd.
– Ryssarna, säger hon.
"Allt vi har kvar"
Hon pekar på en samling väskor och påsar intill bänken där de tre sitter.
– Det är allt vi har kvar.
Cherson ligger precis intill Krimhalvön, som annekterades av Ryssland redan 2014. Staden angreps omedelbart när de ryska styrkorna gick till offensiv den 24 februari och den har varit ockuperad sedan den 3 mars.
Olha bekräftar rapporter om brist på allt i hemstaden inför flykten. Det saknades mat, mediciner och de ryska styrkorna uppträdde rått och hänsynslöst.
"Jag vet inte om jag någonsin kan återvända"
En bit bort sitter studenten Anya, 21, och specialläraren Marina, 23, från ryskockuperade Balaklija tillsammans på en trottoarkant. De verkar upptagna med sociala medier.
De är oroliga för hur det ska gå för familj och vänner som är kvar hemma. I hemstaden – som ligger mellan Luhansk och Charkiv i östra Ukraina – angreps nyligen ett stort sjukhus av ryska styrkor. En busschaufför som höll på att evakuera patienter efter attacken dödades därefter i en uppmärksammad beskjutning.
Vart de ska ta vägen nu, väl inne i EU, vet de inte.
– Danmark. Jag tror jag vill till Danmark, säger Anya efter en stunds tvekan.
– Jag vet inte om jag någonsin kan återvända hem, tillägger hon.
Snart har hon vänt sig om. Något hände i mobilen – ett meddelande från någon i hemstaden hon lämnat bakom sig.
"Han är ledsen, mycket ledsen"
Den 27-åriga studenten Marina Rosova befinner sig i samma flyktingcenter. Hon har flytt från halvmiljonstaden Mykolajiv, vid Svarta havet i södra Ukraina. Mykolajiv ligger mellan den av Ryssland annekterade Krimhalvön och den stora ukrainska hamnstaden Odessa.
Nu hoppas Marina Rosova kunna ta sig till Nederländerna.
– Jag kom hit i går och har fått löfte om plats på en buss av en holländsk hjälporganisation. Jag hoppas kunna åka i morgon, säger hon.
Det strategiska läget vid Svarta havet har gjort Mykolajiv till måltavla för ryska attacker allt sedan invasionskriget inleddes den 24 februari. Ryskt artilleri når Mykolajiv från positioner i den ockuperade grannstaden Cherson, på andra sidan Dneprfloden.
Bara för någon vecka sedan dödades tio civila vid ett köpcenter i Mykolajiv mitt på dagen – av vad som misstänks ha varit så kallade klusterbomber avfyrade av ryska styrkor. Sedan dess pågår en omfattande evakuering av befolkningen där, till Odessa, Lviv och i många fall vidare till Polen och Moldavien.
Motorbåt och premiumbilar
En stor vit motorbåt på vagn och två glänsande premiumbilar sticker ut, där de står parkerade framför ett av de lite mer nedgångna hotellen ett par minuter från gränskontrollen till Ukraina.
Båten kommer från Dnipro, vid floden Dnepr, berättar den 32-årige ägaren Kyryll Kuznetsov. Två vänner har kört bilarna och båten därifrån, till gränsen. Nu ska de vidare till Wien, Österrike.
Han flydde via vad han beskriver som ett fientligt sinnat Ungern med sin fru och tvååriga dotter för två veckor sedan. Helst hade han velat stanna i Ukraina för att delta i striderna mot de ryska styrkorna i landet. Men han lider av astma, så han har fått frisedel.
Kyryll Kuznetsov hoppas i stället kunna bidra med pengar – för att finansiera kriget och sedan hjälpa till när ukrainare ska återvända hem och bygga upp allt som förstörts.
Läkarföräldrar stannade kvar
Planen är nu att försöka starta upp en egen byggfirma i Österrike. Kvar i Ukraina finns nu det tomma huset, en lägenhet, sommarstugan – och hans föräldrar.
– Jag bad dem följa med. Men de är läkare och jobbar på sjukhus och de säger att de måste stanna.
– Jag är orolig för dem, men jag är väldigt stolt över det de gör. De räddar liv och det är den typen av människor som behövs i Ukraina nu.
På flykten har han utöver bilarna och båten med sig kontanter, för att täcka de första månadernas kostnader.
– Om vi skulle få stora problem kan vi alltid sälja våra bilar, säger han.
