– Vi måste springa in, när tåget kommer har vi åtta minuter på oss att dela ut allt och sedan hoppa av, säger Marcin Grabiec till TT:s utsända.
Mackor, vattenflaskor och hygienprodukter som blöjor och våtservetter är redan uppdelade i vita plastpåsar. Volontärer som Marcin Grabiec hämtar dem under ett tält utanför tågstationen i Rzeszow, staden cirka tio mil från Ukrainas gräns som kommit att bli en knutpunkt i Polens massiva flyktingmottagande. Sedan rusar de till perrongerna så fort ett tåg österifrån närmar sig för att dela ut förnödenheter till de som ska fortsätta resan.
Flyktingarna som stiger av får hjälp av andra volontärer en bit bort, inne i stationsbyggnaden.
– Ska jag vara ärlig så är jag positivt överraskad över polackerna, säger Marcin Grabiec.
Helomvändning
Landet är inte känt för en generös migrationspolitik. För bara några månader sedan, i november, använde polska gränsstyrkor vattenkanoner och pepparsprej mot de migranter som försökte korsa gränsen från Belarus.
En opinionsundersökning av det polska analysinstitutet Ibris gjord på uppdrag av polska medier i augusti förra året visade att en majoritet polacker, nästan 55 procent, inte tyckte att landet skulle ta emot några flyktingar eller migranter under den dåvarande gränskrisen. Nästan hälften, 47 procent, tyckte att Polen borde bygga en mur längs gränsen till Belarus.
Och när över en miljon migrante rfrån bland annat krigsdrabbade Syrien kom till Europa 2015 tillhörde Polen den skara länder som vägrade uppfylla sin asylkvot.
Men nu, när grannlandet invaderats av Ryssland, öppnar Polen dörren. På bara några dagar har över en miljon flyktingar kommit hit. Och fler är på väg. Politiker ändrar så att ukrainare direkt ska tillåtas arbeta i landet och få sjukvård och andra sociala försäkringar. Regeringen har lovat medel motsvarande över 17,5 miljarder kronor till flyktingarna. Tågbolagen ger gratis biljett till alla med ukrainskt pass och kommunerna organiserar det direkta mottagandet.
Men den största hjälpen kommer från polackerna själva.
Majoritet vill välkomna
Den som passerade tågstationerna i Malmö eller Stockholm under hösten 2015 kan föreställa sig stämningen på tågstationerna i de polska gränsstäderna.
Frivilliga som samlar in kläder, medicin och nödvändig teknisk utrustning till flyktingarna. De står i timmar längs perrongerna för att hjälpa till med att översätta, bära väskor och barn när mödrarnas armar tröttnat efter flera dagar på flykt, och ordna skjuts till nästa anhalt. De ringer skolor för att se till att barnen snabbt kommer in i en vardag, kånkar hem de möbler som behövs när långvariga gäster kommer till ens hem och lagar mängder med mat att dela ut till dem som fortfarande är på resande fot.
Krigets fasor speglade av en villkorslös godhet.
En ny Ibris-undersökning, gjord efter Rysslands storinvasion, visar att 58 procent tycker att Polen bör välkomna ukrainska flyktingar.
Även i huvudstaden Warszawa påverkas befolkningen direkt av grannlandets krig.
Paul och Olga Esse sitter på ett tåg från huvudstaden söderut. De väntar på besked från Olgas syster, som ordnat bostad åt två ukrainska kvinnor och deras barn. Än har de inte kommit förbi den tungt trafikerade gränsövergången.
– Självklart hjälper man till, säger Olga Esse.
Annorlunda med Ukraina
Polens rykte som flyktingfientligt återspeglar inte hela befolkningen, menar Paul Esse, som tillsammans med sin fru tagit på sig att ordna möbler och skolplats till de nyanlända.
När tusentals flyktingar och migranter, främst från Mellanöstern, försökte korsa gränsens i höstas var det enligt Paul Esse misstänksamheten mot Ryssland och landets nära allierade Belarus – inte renodlad rasism – som fick Polen att trycka tillbaka dem till Belarus.
– Med en historia som vår, och en granne som Ryssland måste man vara mer försiktig. Vi vet hur Ryssland fungerar, de kan använda flyktingar för att skapa instabilitet längs vår gräns. Vi var rädda, säger han.
Även då debatterades det polska agerandet häftigt, och många vanliga polacker ville välkomna dem som fastnat vid gränsen med mänsklighet, påpekar han.
– Men då rörde det sig om proxykrigföring. Med Ukraina är det något helt annat, ett fullskaligt krig bredvid oss. Då måste vi öppna upp så mycket som möjligt.