Efter en tumultartad hantering röstade det polska underhuset, sejmen, i förra veckan ja till en ny medielag, som beskrivits som en attack på den redan sargade pressfriheten i landet.
För att träda i kraft måste förslaget godkännas av både senaten och presidenten. Redan inför omröstningen gick dock tusentals polacker ut på gatorna för att protestera mot de nya reglerna för beviljande av sändningstillstånd. Lagen ska enligt regeringspartiet Lag och rättvisa (PIS) hindra länder som Ryssland och Kina från att ta över polska medieföretag, men kritikerna ser den snarare som skräddarsydd för att stoppa den populära oberoende nyhetskanalen TVN24, som ägs av amerikanska Discovery.
Språkrör för partiet
Demonstrationerna känns igen från många tillfällen de senaste åren. Sedan det nationalkonservativa PIS tog makten efter valet 2015 har landets public service-medier gjorts till språkrör för partiet, och domstolsväsendet förlorat mycket av sitt oberoende genom olika lagändringar som kringskär enskilda domares integritet och öppnar för politisk styrning. Även på utbildningsområdet flyttas positionerna fram, bland annat genom tillsättandet av en skolminister som tysk public service-tv beskrivit som en "ärkekonservativ hardliner".
Så i vilket skick befinner sig den polska demokratin?
– Den befinner sig inte alls, för det är ingen demokrati. Det är inte en diktatur, men det är en regim som är allt mer auktoritär, och som monterar ned den ena demokratiska regeln efter den andra, säger Peter Johnsson, Polenkännare och författare till en bok om de senaste årens utveckling i landet.
"Problematiskt" för medier
The Economists Global Democracy Index klassar Polen som en "bristfällig demokrati". Reportrar utan gränsers (RSF) pressfrihetsindex placerar landet på plats 64 av 180, fjärde sämst i EU efter Bulgarien, Ungern och Grekland, och kallar situationen "problematisk".
Tankesmedjan Freedom House noterar i en rapport från i våras att de styrande i Warszawa och Budapest tävlar med varandra om att undergräva domstolsväsendets oberoende, pressfrihet, civilsamhälle och angripa minoriteter, och skriver att den demokratiska nedgången i Polen och Ungern de senaste tio åren "saknar motstycke".
En viktig faktor för att förstå utvecklingen i Polen är enligt Johnsson att landet inte har någon direkt tradition av demokrati i västerländsk mening. Utvecklingen under 90-talet och det tidiga 00-talet, då ett fungerande folkstyre kom på plats i Polen och landet intensifierade kontakterna med västmakterna Tyskland och Frankrike, kan ur det perspektivet ses som en osannolik framgångssaga, där risken för bakslag hela tiden lurat bortom krönet.
Utmaning ena oppositionen
Vilken väg Polen tar de närmaste åren beror i mångt och mycket på huruvida EU:s tidigare rådsordförande Donald Tusk, som återvänt till inrikespolitiken som nygammal ledare för liberalkonservativa Medborgarplattformen (PO), lyckas göra gemensam sak med resten av oppositionen i god tid före valet 2023, tror Johnsson.
– Redan nu syns en Tusk-effekt, Medborgarplattformen har ju ökat ganska kraftigt i opinionsundersökningarna. Hans stora utmaning är att ena oppositionen i någon form av valsamverkan, så att den blir ett gripbart regeringsalternativ. Då är chanserna stora att man vinner valet.
Rättat: I en tidigare version av texten angavs en felaktig placering för Polen i RSF:s index.