EU erkänner inte Aleksandr Lukasjenkos seger i Belarus omstridda presidentval den 9 augusti och förbereder sanktioner mot individer som unionen anser står bakom missgrepp. Det står klart efter ett extrainsatt digitalt toppmöte om situationen på onsdagen.
– EU kommer inom kort att införa sanktioner mot en ansenlig mängd individer som ligger bakom våldet, repressionen och valfusket, säger EU:s permanente rådsordförande Charles Michel efter toppmötet.
Belarus auktoritära ledare står inte enbart inför en enorm protestvåg på hemmaplan. Tumultet har även ställt 65-åringen inför ett svårmanövrerat geopolitiskt test på den internationella arenan.
Och det är mäktiga aktörer som håller ett vakande öga på läget: Ryssland, EU och Kina har alla egna motiv för att se till att situationen i landet inte urartar.
Ryssland och Belarus har sedan Lukasjenkos makttillträde 1994 haft en nära – om än inte okomplicerad – relation.
Enligt Carolina Vendil Pallin, forskningsledare och expert på bland annat rysk politik vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), har Ryssland två dominerande intressen när det kommer till Belarus: det militärstrategiska och det inrikespolitiska.
– Moskva vill ha fortsatt kontroll över Belarus, se till att det är en fortsatt Rysslandsvänlig regim. Man vill helt enkelt inte att någon annan får tillgång till territoriet, säger hon.
"Lite signaler"
Efter en lång tystnad sade Kremls talesperson Dmitrij Peskov på onsdagen att det är oacceptabelt att utländska krafter, vilka utvecklade han inte, blandar sig i Belarus inre angelägenheter.
På TT:s fråga om Moskva kommer att tolka EU-sanktioner mot vitryska företrädare som en sådan inblandning svarar Vendil Pallin att det finns en sådan risk, men att det i så fall är svårt att sia om den ryska reaktionen.
– Det kommer så pass lite signaler just nu från Ryssland, officiellt, säger hon.
Ryssland kan ingripa
Jakob Hedenskog, säkerhetspolitisk analytiker vid FOI, anser att en utveckling i Belarus likt den i Ukraina 2014, då Ryssland annekterade Krim, inte är det mest troliga scenariot. Men det går inte att utesluta.
– Lukasjenko hävdar att han har Putins ord på ryskt militärt stöd. Samtidigt borde det vara uppenbart även för honom att det enda land som skulle kunna göra slut på Belarus självständighet är just Ryssland, sade Hedenskog till TT före beskedet om EU:s reaktion.
– Nato skulle aldrig anfalla Belarus eller försöka störta Lukasjenko, men Ryssland kan känna sig tvunget att ingripa militärt om det uppstår en situation där Lukasjenko tappar kontrollen och landet faller ner i ett svårkontrollerat kaos.
Odlar relationer
Så länge situationen på hemmaplan har varit under kontroll har Lukasjenko lyckats med sin utrikespolitiska balansgång. USA har lyft sina sanktioner gentemot landet och nyligen utnämnt en amerikansk ambassadör till Minsk för första gången sedan 2008.
USA-försoningen berodde till stor del på Minsks hållning gentemot Rysslands Krimannektering, då Lukasjenko såg till att positionera sig som ett neutralt bålverk mellan Ryssland och väst.
2016, efter att Belarus släppt en rad politiska fångar, lyftes de EU-sanktioner som infördes 2010. EU:s nyväckta intresse för Belarus som en sorts buffertzon mot Ryssland kom även det efter annekteringen av Krim, enligt Jakob Hedenskog.
– Lukasjenko har försökt odla relationen med EU som en sorts motvikt till den med Ryssland, men det har aldrig blivit en relation av den dignitet som till exempel Ukraina haft med EU och Nato under lång tid.
Kina investerar
En del bedömare menar att EU hittills varit för slappt i sin hållning till Belarus. Sedan 2014 har EU:s ökade engagemang i landet inte resulterat i några demokratiska reformer och Lukasjenko har fortsatt kunnat hålla ett järngrepp om makten.
– Det har väl funnits skäl till det, och även olika uppfattningar inom EU om hur man bör spela sin roll. Ställer EU för höga krav vänder sig Belarus österut, till Ryssland, säger Hedenskog.
För att göra sig mindre beroende av Moskva har Lukasjenko på senare år vänt blicken ännu längre österut. Efter valet 9 augusti var Kinas president Xi Jinping den första internationella ledaren att gratulera till vinsten och erbjuda stöd.
– Kina har ju inga problem med auktoritära diktaturer och har ett ganska starkt ekonomiskt intresse i Belarus. Länderna har ett militär-tekniskt samarbete och Kina har investerat mycket i infrastruktur i Belarus, som är en logistisk knutpunkt i Kinas Belt and Road-projekt, säger Hedenskog.
