TT: Varför har strider brutit ut i Tigray?

– Den utlösande faktorn var att natten mellan den 3 och 4 november bröt sig tigreanska trupper in i den federala arméns förläggning i regionhuvudstaden Mekele, sköt ihjäl ett antal soldater och officerare och tog med sig alla vapen. Det blev naturligtvis omedelbart känt, då beslöt regeringen att slå tillbaka och skickade upp styrkor. Det är en omfattande militär operation i en av landets egna regioner.

– Striderna kom som en överraskning för de flesta. Att det fanns en spricka mellan regionledningen i Tigray och den federala regeringen i Addis Abeba var välkänt. Läget har förvärrats under hösten, men att det skulle bli en direkt militär konfrontation i stor skala var oväntat.

TT: Vad strider parterna om?

– Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF) styrde i Etiopien i 27 år, men har förlorat sin maktposition under Abiy Ahmeds tid som premiärminister. Flera centrala politiker har anklagats för korruption och det styrande skiktet i TPLF har lämnat Addis och förskansat sig i sin hemregion.

– Man har byggt en egen bastion där, mobiliserat en lokal milis och regionala truppstyrkor, och förklarat regeringen i Addis Abeba illegitim. De tigreanska ledarna härbärgerar en tro om att de är militärt oövervinnerliga eftersom de störtade diktatorn Mengistu och hans enorma krigsmakt. De tror sig fortfarande vara starka nog att utmana hela den etiopiska armén.

– Men Tigray som region är fattigt också med etiopiska mått, det är ofta torka och missväxt, en stor del av befolkningen är beroende av livsmedelshjälp, så det är ingen rik region man kämpar om.

TT: TPLF satt ju fram till nyligen i Etiopiens regering. Vad hände?

– Paraplykoalitionen EPRDF löstes upp. Premiärminister Abiy har grundat ett nytt parti och bjudit in andra grupper att ansluta sig. Några har gjort det, andra inte. Tigreanerna har sagt nej, de ser Abiys regering som illegitim, eftersom han bara fick ett ettårigt förordnande när han tillträdde 2018. Han utlovade allmänna val, men de har senarelagts på grund av pandemin. Tigreanerna ser det som ett svepskäl, och anser att han vill styra enväldigt.

– Den huvudsakliga motsättningen är mellan centralism och decentralism. Abiy och de som stöder honom går mot en centralistisk linje, han vill att Etiopien ska vara en enhetsstat med viss lokal autonomi i regionerna. Andra politiska grupperingar, inte minst i regionen Oromiya, vill ha en mer extrem regionalisering, där regionerna ska besluta i princip allt, och TPLF är på den sidan nu.

TT: I fjol tilldelades Abiy Ahmed Nobels fredspris, nu är han indragen i ett blodigt krig. Hur kunde det bli så?

– Många förstod nog inte hur volatilt och sprängfyllt av konflikter Etiopien var redan när Abiy fick priset. Det skrevs inte så mycket om Etiopien i tidningarna då. Men han fick ju priset på grund av fredsavtalet med Eritrea, och det avtalet håller.

TT: TPLF har också skjutit raketer mot flygplatsen i den eritreanska huvudstaden Asmara. Vilken roll har Eritrea i konflikten?

– Ingen alls, egentligen. De är passiva. Kriget mellan Etiopien och Eritrea på 90- och 00-talet var ju de facto mellan Tigray och Eritrea, vilket kan synas motsägelsefullt, eftersom eritreaner och tigreaner kämpade gemensamt mot den förre diktatorn Mengistu.

– Sedan började de strida sinsemellan, trots att de är så nära befryndade – samma språk, samma religion. Och gränsen är artificiell, den drogs upp av italienarna när de erövrade Eritrea. Jag tolkar det som någon slags desperation att tigreanerna börjar beskjuta Asmara.

TT: Kan konflikten utvecklas till ett långdraget storkrig?

– I värsta fall. Det kommer uppgifter om att etiopiska armén har stora framgångar på västra fronten, där terrängen är ganska flack. Men på den östra fronten är det bergigt och kuperat och gott om raviner, så förutsättningarna för gerillakrig är större där.

– Antingen kommer etiopiska armén att segra inom någon vecka, eller så blir det ett långdraget gerillakrig som förs i otillgängliga områden. En osäkerhetsfaktor är huruvida befolkningen i längden ställer upp för TPLF, som utövar ett auktoritärt styre i regionen. Det finns en lokal opposition, men den kommer inte till tals.

TT: Hur är den humanitära situationen och vad händer med alla som flyr?

– Den är dålig. Ungefär en fjärdedel av Tigrays befolkning var beroende av livsmedelshjälp från FN:s livsmedelsprogram (WFP) redan innan konflikten bröt ut. Där finns också tiotusentals flyktingar från Eritrea, som kom innan fredsavtalet ingicks. Nu under striderna har många fått lämna sina hem och sökt sig till gränsen mot Sudan.

– Den inhemska livsmedelsproduktionen är inte heller tillräcklig. Just nu är det skördetid, och om skörden störs av krigshandlingarna så är det ju inte bra. Dessutom har gräshoppor härjat i hela östra Afrika, vilket har slagit hårt även mot Tigray. Det finns också uppgifter om att TPLF har sprängt broar, grävt hål i flygfält och förstört infrastruktur när de har dragit sig tillbaka. Det innebär att det humanitära arbetet kommer att försvåras när kriget väl är över, eftersom det blir svårt att få fram livsmedelstransporter.

TT: Afrikanska unionen har erbjudit sig att medla. Varför går Abiy inte med på det?

– Då skulle konflikten definieras som politisk, som en konflikt mellan två parter, där en kompromiss är målet. Abiy anser att det är fråga om att återskapa lag och ordning i regionen och att TPLF:s ledning är kriminell, eftersom de har plundrat regeringens vapenlager och skjutit soldater och officerare.

Michael Ståhl är statsvetare och Etiopienkännare bosatt i Uppsala. Han har forskat och arbetat med biståndsadministration i olika afrikanska länder, bland annat som chef för Sidas biståndsprogram i Etiopien och som chef för Nordiska Afrikainstitutet.