Belarus gripande av den för regimen misshaglige journalisten Roman Protasevitj får inte bara direkt effekt i form av en tystad oppositionsröst. Det sänder också ett lika tydligt som blodisande budskap till andra belarusiska oppositionella, enligt Martin Uggla, ordförande i Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

– Det är en signal om att ingen kan känna sig säker, även om man befinner sig utanför Belarus. Många har ju tvingats i exil, och har trots de svårigheter som finns ändå kunnat känna sig trygga, vilket Roman Protasevitj uppenbarligen gjorde. Ingen hade kunnat tro att något sådant här skulle kunna inträffa, säger han.

"Hämndmotiv involverat"

– Man ville komma åt Protasevitj, som har spelat en viktig roll. Det finns säkert ett hämndmotiv involverat. Men det handlar också om skrämseleffekten, att försöka passivisera demokratirörelsen på olika sätt.

Hädanefter måste oppositionella belarusier som antingen frivilligt har lämnat landet eller har tvingats att gå i exil vara mer vaksamma, enligt Uggla.

– Det är med stor sannolikhet ett av syftena med det här agerandet från regimens sida, säger han.

Oppositionen "hårt tilltufsad"

Uggla drar paralleller till hur Belarus nära allierade Ryssland har hanterat personer som av ett eller annat skäl har gjort sig obekväma hos de styrande.

Däribland oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, som har kastats i fängelse i en process som allmänt anses vara politiskt motiverad, efter att först ha utsatts för en nervgiftsattack ombord på ett flygplan.

– I första hand vill man få bort oppositionella genom att rensa banan, så att säga. Om inte det lyckas är man beredd att fängsla dem.

TT: Hur mår den belarusiska oppositionen i dag?

– Den är oerhört pressad och hårt tilltufsad av regimen. Många sitter frihetsberövade eller har drivits i exil. Människor döms var och varannan dag till långa fängelsestraff för deltagande i demonstrationer, och det kommer rapporter om misshandel och tortyr. Det finns väldigt små möjligheter att mobilisera aktivt motstånd just nu.