Den nya tidens sammansättning av oppositionella innebär att stöd kan hämtas från många olika samhällsgrupper, uppger Alexander Sjödin som är programhandläggare för Eurasien på Civil Rights Defenders.

– Det är också en ny trend inom den belarusiska politiken att oppositionen som tidigare varit mycket splittrad har bestämt sig för att stå enad, säger han till TT.

Rival sågs inte som hot

Mycket har visserligen förändrats sedan president Alexandr Lukasjenko kom till makten 1994 men fortfarande är möjligheterna för människorättskämpar och andra aktivister starkt begränsade i Belarus (Vitryssland). Lukasjenko har dessutom i både ord och handling gjort klart att han tänker behålla makten till varje pris. Just därför är det av yttersta vikt att omvärlden fortsätter att hålla ett öga på utvecklingen i landet, understryker Alexander Sjödin.

Att oppositionens färgstarka förgrundsgestalt Svetlana Tichanovskaja, som samlat stort stöd och många anhängare, fått hållas beror på att hon – åtminstone till en början – inte sågs som något allvarligt hot.

– Nu är det förmodligen för sent att stoppa henne och den folkrörelse hon leder. Men myndigheterna gör ändå allt för att försvåra för henne, säger Alexander Sjödin.

Missnöjet breder ut sig

Som exempel nämner han att hon endast tillåtits bedriva valmöten i förorter och andra mer avlägsna platser, och att myndigheterna i sista minuten bestämt att förlägga andra evenemang till just de platser där Svetlana Tichanovskaja skulle ha hållit valmöten, vilket resulterat i att hennes kampanjaktiviteter har fått ställas in.

Men även om president Lukasjenko kommer att vinna söndagens val är han inte lika populär som tidigare, enligt Alexander Sjödin.

– Han har setts som en garant för stabilitet och säkerhet i landet men i dag finns ett mycket mer utbrett missnöje bland folk, som bland annat har att göra med myndigheternas oförmåga att hantera coronapandemin och att ekonomin går sämre.