"Brotten som begåtts mot dem av militären är oacceptabla och förfärliga", skriver en användare på Twitter under hashtaggen #WhatsHappeningInMyanmar.

Han syftar på den muslimska minoriteten rohingya, vars medlemmar under många år dödats och jagats på flykt av Myanmars militär.

Twittraren är inte ensam. "Nu förstår jag till fullo hur smärtsamt det måste ha varit och är att behandlas som en betydelselös del av vårt land", skriver en annan person.

Militärkuppen i Myanmar har fått landets majoritet, burmanerna, att öppna ögonen för det förtryck som länge skett av etniska minoriteter.

Påverkade av propaganda

Myanmars etniska sprickor går lång tillbaka. I samband med att kolonialmakten Storbritannien lämnade landet 1948 gick ledarna för de olika etniska områdena med på att bilda nation med majoritetsbefolkningen mot att man skulle skapa en federal stat. Men överenskommelsen hölls inte, i stället tillsattes ledarna för de etniska staterna av regeringen i huvudstaden.

I princip sedan dess har strider pågått mellan etniska arméer och militären. Uppblossande inbördeskrig utan lösning har slitit sönder Myanmar inifrån och fick ett crescendo i övergreppen mot rohingyerna – som av FN utreds som misstänkt folkmord.

Under de tidigare militärjuntorna och fram till helt nyligen har unga inte heller kunnat få någon högre politisk utbildning inom landet, påpekar Jenny Hedström, som undervisar i krigsvetenskap på Försvarshögskolan i Stockholm och har en lång bakgrund i forskning om Myanmar.

I grundskolan har man fått lära sig om burmanernas överhöghet och propaganda på samma tema har genomsyrat samhället och de hårt kontrollerade medierna och slagit rot i befolkningen.

– Då är det inte så konstigt att man som ung inte fått rätt bild av verkligheten, säger Jenny Hedström.

Bett om ursäkt

I ljuset av historien är vad som sker nu verkligen anmärkningsvärt, anser Hedström. Inte nog med att människor från alla samhällsklasser samlats i proteströrelsen mot militärkuppen för två månader sedan. Kuppen tycks också ha blivit en enande kraft över de etniska klyftorna.

– Det har vi inte sett förut.

Till och med de unga burmanerna själva kallar det ett politiskt uppvaknande. Militären som nu beskjuter dem på gatorna i storstäder som Rangoon och Mandalay är samma militär som drivit hundratusentals rohingyer på flykt. Nu förstår man hur de etniska grupperna haft det, när man själva angrips, enligt Jenny Hedström.

– Människor har till och med gått ut och bett om ursäkt för att de inte förstått tidigare. Det växer en solidaritet över etniciteter, bland vanlig urban medelklass. Det är hoppfullt.

En gemensam fiende driver inte bara vanligt folk närmare varandra. Även de etniska arméerna har ställt sig bakom rörelsen, vilket inte skett vid tidigare protester mot militären.

Federal armé

Det exilparlament, även kallad exilregering, som bildats efter militärkuppen av representanter ur parlamentet meddelade i veckan att man vill avskaffa Myanmars grundlag och ersätta den med en ny. I den nuvarande grundlagen har militären stark makt. I exilparlamentets version skapas en federal stat och en federal armé.

Idén om en federal armé har funnits i många år men i och med kuppen är den än mer aktuell, säger Jenny Hedström.

– De etniska arméerna har inte officiellt ännu sagt att de kan tänka sig att vara med i en federal armé, men de har sagt att de är beredda att skydda demonstranterna med väpnat våld och i solidaritet om så krävs.

Det är både spännande och oroande, tycker Jenny Hedström. Militären skulle kunna utmattas av en stark, sammanhållen befolkning.

– Men det kan också leda till ett enormt inbördeskrig som gör att Myanmar fallerar.