Knäckfrågan för uppgörelsen har varit att tillfredsställa både Medelhavsländerna, dit många flyktingar först kommer, och övriga EU-länder.

– Vi ser början på lite mer solidaritet i frågan om asylmottagande mellan medlemsstaterna – att vi kan få ett system som både Medelhavsländerna och länderna norrut och västerut är nöjda med. Att få en balans har inte varit lätt, säger Bernd Parusel, som är forskare i statsvetenskap med fokus på EU:s migrations- och asylpolitik.

Tuffare kontroller

Enligt Parusel finns det en stor förhoppning att migrationspakten på sikt ska leda till att färre människor söker sig till EU. Tuffare kontroller vid unionens yttre gräns ska få personer utan asylskäl att snabbare lämna EU.

– Regelverket blir striktare, men det finns samtidigt väldigt många konflikthärdar som människor flyr ifrån och fortsatt stora drivkrafter för människor att ta sig till EU. Så vi kan inte med säkerhet veta att uppgörelsen kommer att leda till att färre människor kommer till EU och Sverige.

Svenska politiker har varit viktiga för att ta fram uppgörelsen. EU-kommissionär Ylva Johansson (S) var en av upphovspersonerna till det ursprungliga förslaget som presenterades 2020, och Europaparlamentariker Tomas Tobé (M) har varit med som chefsförhandlare.

– Man kan konstatera att Sverige och svenska politiker definitivt satt sin prägel på processen så här långt, säger Bernd Parusel.

Kan ändras

Nu ska förslaget förhandlas med EU-kommissionen och Europaparlamentet och det kan fortfarande förändras. Ursprungsförslaget har redan förändrats, konstaterar Bernd Parusel.

– Det finns en skepsis bland många experter kring om pakten kommer att lösa problemen som vi står inför. Det är trots allt en ganska urvattnad kompromiss jämfört med vad EU ville från början.