När tiotusentals marscherade i Moskva med krav på politiska förändringar under 2011–2013 bestod stommen av unga vuxna från medelklassen.

Ännu har inga djupgående studier hunnit göras om den senaste tidens omfattande protester. Men mindre mätningar pekar mot att många – möjligen runt 40 procent – av deltagarna demonstrerade för första gången i sina liv.

Den utlösande faktorn till protesterna var Navalnyjs djärva återkomst i januari till det Ryssland där han i somras förgiftades. Myndigheternas omedelbara gripande av regimkritikern väckte en upprördhet som växte när hans team kort därpå släppte filmen "Putins palats", om ett lyxbygge vid Svarta havet som tillskrivs presidenten.

– Den är bredare nu än för åtta år sedan, säger Denis Volkov, biträdande chef för det oberoende ryska opinionsinstitutet Levada, om proteströrelsen.

Kärnan består fortfarande av unga stadsbor. Men uppmaningen att gå ut på gatorna den 23 januari följdes av människor i närmare 200 orter runt om i Ryssland.

Tv kontra internet

Videor på det polisvåld som mötte dem har också väckt sympatier hos en del som tidigare sett med misstänksamhet på protester.

Klyftan mellan oppositionella och Putinanhängare sammanfaller inte längre lika tydligt med den mellan urban medelklassen och invånare utanför storstäderna. Det handlar i allt högre grad om ett generationsgap, där skillnader i mediekonsumtion är betydande, säger Denis Volkov.

Det syns i Levadas senaste studie, som visar på ett markant högre stöd för Navalnyj bland unga personer som använder internet som främsta informationskälla än bland genomsnittet.

– Inkomst är inte lika avgörande längre. I dag har ju en majoritet smartphones och kan gå ut på nätet, säger Denis Volkov.

– De som tydligt ogillar Navalnyj är i huvudsak den äldre generationen som tar del av nyheter via de statskontrollerade tv-kanalerna, säger Volkov.

Hög arbetslöshet

De Kremlkritiska demonstranterna förenas dock inte av någon sammanhållen ideologi. Själv har Navalnyj byggt sitt namn som oppositionell på sensationella avslöjanden av makthavares korruption, snarare än politiska visioner.

Hans åsikter i ekonomiska frågor, och inställning till nationalism, har till exempel skiftat genom åren.

Flera demonstranter som intervjuats under de senaste protesterna uttrycker att de visserligen är upprörda över myndigheternas behandling av Navalnyj, men att de inte främst gått ut på gatorna för hans skull.

En gemensam nämnare är frustrationen över en allt svårare ekonomisk situation. Arbetslösheten i Ryssland ligger på den högsta nivån på nästan tio år och ekonomin krympte med över tre procent i fjol.

Samtidigt äger den rikaste tiondelen över 80 procent av tillgångarna i landet.

– Det handlar om ett övergripande missnöje med myndigheter som inte lyckas vända ekonomin, och ilska mot en elit som på samma gång berikar sig själv på ett skamlöst sätt, säger Denis Volkov.

Försökt fånga upp

Stödet för president Vladimir Putin, som har en förmåga att i debatten placera sig ovanför dagspolitiken, ligger fast på runt 65 procent enligt Levadas senaste mätning efter protesterna.

Men bland Putins skeptiker anger en majoritet ekonomisk ojämlikhet som främsta orsak till sitt missnöje.

Senast presidentens popularitetssiffror fick sig en ordentlig törn hade det också med fördelningspolitik att göra, nämligen den kritiserade pensionsreformen 2018.

Navalnyj har försökt fånga upp det missnöjet genom att röra sig en bit vänsterut i vissa frågor, säger Denis Volkov.

– Det fungerade dock inte så bra eftersom han tidigare varit associerad med mer marknadsliberala idéer.