Över 220 personer har dödats under de senaste veckornas protester mot juntan i Myanmar, enligt organisationen Assistance Association for Political Prisoners (AAPP).
Omvärlden har med fasa bevittnat hur militärer och poliser skjutit ihjäl demonstranter som slaktfän, och de extremt brutala bilderna från gatorna i Rangoon och Mandalay som sprids i sociala medier har fått västmakternas regeringar att fördöma våldet.
Från Peking har det däremot varit relativt tyst.
Höll i järngrepp
Kina har historiskt varit en nära allierad till Myanmar och det juntastyre som under många årtionden höll landet i ett järngrepp. Under det senaste decenniets försiktiga demokratisering under Aung San Suu Kyis ledning lade bland annat USA om sin Myanmarpolitik, med slopade sanktioner och högnivåbesök i Naypyidaw.
Den brutala förföljelsen av minoritetsgruppen rohingyer, som kulminerade 2017, gjorde dock åter landet till en paria. När Kinas ledare Xi Jinping i januari 2020 besökte Suu Kyi i Myanmar togs han därför emot med öppna armar.
Sedan kuppen har de Kinafientliga sentimenten dock tilltagit i styrka. Förra helgen brändes ett 30-tal kinesiska fabriker i Rangoon ned, enligt statliga kinesiska medier. Samtidigt blir de antikinesiska inslagen i proteströrelsen allt mer påtagliga.
Oro för kontroll
Bakom attackerna och slagorden ligger en djupt rotad rädsla för att "slukas" av Kina, enligt förläggaren och Myanmarkännaren Jesper Bengtsson.
– Redan för 10–15 år sedan hördes det kritik mot att kinesiska företag hade stor makt över teakavverkningen, till exempel. Oron för att bli alltför kontrollerad av Kina finns i ganska breda folkgrupper, och har funnits hela tiden, säger han till TT.
Pekings utrikespolitik har de senaste åren blivit mer expansiv, men är fortfarande grundad i idén att alla länder gör bäst i att sköta sitt, så länge det inte drabbar Kina. Det som nu händer i Myanmar riskerar, ur ett Peking-perspektiv, att göra just detta.
"Bryr sig inte"
– Kina bryr sig egentligen inte om vem som styr, men man vill ha ett styre som skyddar kinesiska projekt och intressen, säger analytikern Richard Horsey till nyhetsbyrån AFP.
– Peking tror inte att juntan kan skapa den stabiliteten.
För en dryg vecka sedan ställde sig Kina bakom ett uttalande från FN:s säkerhetsråd som i skarpa ordalag fördömde våldet i Myanmar. Agerandet tillhör inte vanligheterna, då Kina normalt sett håller länder inom sin intressesfär om ryggen.
Läget är nu knepigt för Peking, tror Jesper Bengtsson.
– Om de menar allvar med att de vill se stabilitet så är ju det här raka motsatsen, det måste man ju säga.
"Omöjlig situation"
TT: Är det tänkbart att Kina ingriper militärt?
– Det har jag svårt att se. Den som går in militärt i Myanmar drar på sig ett hundraårigt krig, det är en omöjlig situation. Landets egen militär har ju inte lyckats få kontroll över landet på 70 år.
TT: Så vad finns då kvar i verktygslådan för Peking?
– Det handlar väl om påtryckningar på militären, det är ju den som har makten nu. Att man måste göra vad man kan för att stabilisera läget. Och ökat våld verkar ju inte vara sättet att göra det på, eftersom det bara ökar protesterna.