Unikt inflytande

Det amerikanska parlamentet kallas kongressen och består av representanthuset med 435 ledamöter och senaten med 100 ledamöter.

Utnämningen av en ny domare i USA:s högsta domstol är ett exempel på hur viktigt det är för en president att ha stöd av kongressens överhus, senaten.

Donald Trump vill ersätta progressiva Ruth Bader Ginsburg, som nyligen gick bort, med konservativa Amy Coney Barrett. Det skulle tippa balansen i den mäktigaste domstolen i konservativ riktning och öppna för framtida ändringar i exempelvis aborträtten.

Trump lär få som han vill tack vare Republikanernas majoritet i senaten – som godkänt hans över 200 tidigare utnämningar av konservativa domare på olika nivåer i det federala rättsystemet.

Det är också senaten som har avgörandet i riksrättsprocesser och som i februari frikände presidenten från anklagelserna om maktmissbruk.

Men framför allt är landets ledare beroende av hela kongressen – alltså både representanthuset och senaten – för att få igenom politik. Initiativ till nya lagar tas av kongressledamöter och måste godkännas av båda kamrarna innan de kan skrivas under av presidenten.

Här har representanthuset privilegiet att utarbeta förslagen om finansiering av federala utgifter. Presidentens egna budgetförslag viftas ofta bort.

– Kongressen har ett unikt inflytande som lagstiftare, säger Frances E. Lee, statsvetare och professor vid Princeton University, till TT.

– USA:s president har relativt liten makt över inrikespolitiken.

Står och väger

Republikanernas nuvarande majoritet i senaten är snäv: 53 mandat mot 47.

Samtidigt som presidentvalet i november hålls val till 35 av kammarens platser. På de flesta av stolarna sitter den nuvarande senatorn säkert – men i åtta fall står det fortfarande och väger, enligt de senaste mätningarna.

På sju av de osäkra platserna sitter en republikan.

Demokraterna behöver bara vinna över tre stolar för att kontroll över senaten, om Joe Biden samtidigt vinner presidentvalet. Sammansättningen blir då 50-50 – men vicepresidenten, i det här fallet Kamala Harris, har utslagsröst.

Demokratiska kandidater har i nuläget visst övertag mot fem sittande republikaner.

– Demokraterna har goda chanser att vinna senaten, om de också vinner presidentvalet, säger Frances E. Lee.

Om Trump vinner blir det dock svårt för Demokraterna att ta över senaten. Under de senaste valen har sambandet mellan hur delstaternas väljare röstar i presidentvalet och senatsvalet stärkts.

En segrande Trump lär dock fortsätta få dras med den stridbara Nancy Pelosi som demokratisk talman i representanthuset. Opinionsmätningarna pekar mot att Demokraterna håller sin majoritet i underhuset, oavsett vem som blir president.

Polisreform och klimatsatsningar?

Politiska bedömare har kallat det stundande valet för "det viktigaste under vår livstid", och Demokraterna och Republikanerna målar upp väsensskilda visioner för USA.

Men även om ett parti tar både presidentposten och kongressen kan det bli svårt att uppfylla de viktigaste löftena.

När Trump vann valet 2016 tog Republikanerna samtidigt hem majoriteten i både senaten och representanthuset. I det drömscenariot tog man genast itu med att riva upp den för republikaner så förhatliga sjukvårdslagen Obamacare.

Det har fortfarande inte lyckats, och sedan mellanårsvalet 2018 har Demokraterna majoriteten i representanthuset.

– Även om ett parti kontrollerar samtliga grenar av makten har det ofta problem att agera på ett sammanhållet sätt i betydande och omstridda frågor, säger Frances E. Lee.

För Demokraterna står rättsreformer högt på agendan, efter månader av protester mot rasism och polisvåld mot svarta. Men ivern att åstadkomma förändring vid en valseger riskerar att snabbt förbytas i interna strider om detaljerna.

Vissa senatorer lär till exempel vara ovilliga att reta upp den viktiga väljargruppen offentliganställda, där poliser ingår, genom den typen av radikalare reformer som partiets vänsterflygel driver på för.

– Lika mycket problem kan det bli med miljö- och klimatfrågan, där kraftfulla åtgärder är populära bland demokrater i delstater som Kalifornien, men mindre i mellanvästern, där man är väldigt beroende av tillverkningsindustri, säger Frances E. Lee.