Utvecklingen i utbrytarregionerna Abchazien och Sydossetien i Georgien och Transnistrien i Moldavien står högt på utrikesminister Ann Lindes (S) ansvarslista när Sverige är ordförande i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
Konflikterna grundar sig dels i Sovjetunionens fall, och dels i det korta men hårdföra krig som fördes i Georgien 2008.
Ryssland har stort inflytande över utbrytarregionerna. Men omvärlden erkänner inte områdena som suveräna eller självständiga.
Känslig balansgång
Balansgången för Linde och OSSE är känslig.
– Det handlar inte bara om militär säkerhet, utan också om mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, om demokratin, säger Linde och understryker vikten av inflytande från civilsamhället – och att kvinnor får en rättmätig och viktig roll i processen.
Hon ringer under bilfärden från Transnistrien, mot den internationella flygplatsen i Moldavien, och hon låter lättad och nästan något uppsluppen trots det utsatta uppdraget.
Kanske beror det på att vissa tecken tyder på en möjlig framkomlighet i Transnistrien. Delegationen har träffat dem som man kallar "ledarna": Vadim Krasnoselskij som ser sig själv som president, och Vitalij Ignatijev med den egna titeln premiärminister.
Frågan som ställs, säger Linde, är hur Transnistriens status ska lösas. Förhandlingar finns inom en grupp med beteckningen 5+2: Moldavien, Transnistrien, OSSE, Ryssland, Ukraina där EU Och USA är observatörer.
Utbrytarregionen i Moldavien har rent praktiska problem: att bankväsenden överensstämmer för utbetalningar och att examina gäller för både Moldavien och Transnistrien, eller "att spårvagnarna kan resa mellan områdena", enligt Linde.
Signal från Moskva
Hon hoppas kunna vara värd för konkreta förhandlingar om Transnistrien under Sveriges tid som OSSE-ordförande.
Moldaviens president Maia Sandu sade efter mötet med Linde att hon vill se en fredlig lösning på krisen:
– Invånare i Transnistrien har fullt medborgarskap i Moldavien. Vi ska göra vårt bästa för att skydda deras intressen och lösa problem som de boende på båda sidor om floden Dnjestr har, sade Sandu, enligt ryska nyhetsbyrån Interfax.
Men vad säger Ryssland?
– Det var en av de positiva saker jag fick med mig från mitt möte med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov i Moskva. Ryssland är med på detta steg, säger Linde.
Dystrare i Georgien
De diplomatiska möjligheterna är dystrare i de två utbrytaröarna Abchazien och Sydossetien i Georgien. Linde väljer sina ord med försiktighet.
Situationen är svår. Det våldsamma kriget som bröt ut i augusti 2008 mellan georgiska trupper och sydossetiska separatister eskalerade snabbt. Ryssland gick in militärt på separatisternas sida
En av flera orsaker till konflikten mellan Georgien och Ryssland var att militäralliansen Nato meddelat att Ukraina och Georgien var välkomna att söka medlemskap.
Konflikten blev den första riktigt tydliga gränsdragningen mellan president Vladimir Putins ryska anspråk och forna Sovjetländers kontakter med väst. En konflikt som sedan fortsatt.
Om Georgien och om framtiden för dess två utbrytaröar är Linde försiktig, något nedslagen och inte lika förhoppningsfull:
– Taggtrådsstängsel går rakt genom områden. Det råder väldigt svåra umbäranden för lokalbefolkningen, säger Linde. Delegationen, ledd av Linde, kunde bara ta sig till den hårda, men informella gränsen.
Släktingar kan inte träffas, familjer är splittrade, konflikten skär rakt genom samhällen.
Och rena fientligheter inträffar ständigt.
– Där måste vi börja med att förhindra fientligheter och bygga förtroende mellan parterna, säger Linde.
FN:s och EU:s insatser har betydelse för att minska faran för en uppblossande konflikt. Och så förstås Rysslands insats.
Frågan togs upp när Linde träffade sin ryske motsvarighet Sergej Lavrov.
– Ryssland ger sitt fortsatta stöd, säger Linde försiktigt om möjligheten för diskussioner om framtiden för de två områdena i Georgien.