Syskonbråk i palatsen skakar Jordanien

När Jordaniens kung Abdullah och dennes halvbror prins Hamza på söndagen deltog i en gemensam ceremoni, för att markera hundraårsdagen av emiratet Transjordaniens födelse, var det samtiden och inte historien som stod i fokus.

Att visa sig ihop i offentligheten ses som ett sätt att signalera att osämjan som skakat kungahuset är uppklarad. Eller åtminstone att de som står lägre i hierarkin har rättat in sig i ledet.

Inför öppen ridå

Splittringar inom den jordanska kungafamiljen når sällan allmänhetens öron. Men den senaste tidens drama har utspelat sig i offentligheten, med vändningar som skulle ha gjort Shakespeare avundsjuk.

Flera personer har gripits. Kupprykten har florerat. Och längst fram i strålkastarljuset har prins Hamza stått, kung Abdullahs halvbror som anklagas för att i samröre med såväl inhemska som utländska aktörer vilja destabilisera Jordanien.

Den 41-årige prinsen är en högljudd kritiker av det han menar är korruption, nepotism och ett auktoritärt styre i det mäktiga kungahusets ledarskikt. I en video som Hamza släppt från sitt palats fortsätter han att vädra sitt missnöje samtidigt som han hävdar att han satts i husarrest. Det dröjde dock bara ett par dagar innan han skrev under ett brev där han försäkrade sin lojalitet mot sin bror och kung Abdullah förklarade krisen över.

– Det sägs att Hamza har träffat företrädare för olika klaner och opposition som är missnöjda med ekonomin, säger hovexperten Roger Lundgren.

– Men jag tror att det ligger mycket mer bakom konflikten. Det finns sår som går tillbaka flera årtionden. Det här är ett familjegräl som utspelats för öppen ridå.

Snuvad på titel

Prinsens anhängare beskriver honom som ett offer för halvbroderns allt större intolerans för kritiska röster. Men källor nära palatset menar att Hamza snarare är besatt av tronen och aldrig har kommit över det faktum att han inte själv blev kung.

Den omåttligt populäre kung Hussein favoriserade Hamza, kallade honom sin ögonsten och planerade att göra honom till tronarvinge. Men två veckor före sin död i februari 1999 ändrade han sig och utsåg sonen Abdullah till sin efterträdare.

Hamza ansågs för ung och oerfaren för att ta över tronen. Det var dock den döende kungens önskan att han skulle bli kronprins. Men 2004 berövade Abdullah honom titeln och gav den till sin son Hussein.

– Jordanien är en absolut monarki där kungen bestämmer, säger Lundgren.

– Det går ju att stävja motstånd, men det blir komplicerat när hans egen lillebror sitter i sitt palats, filmar sig själv och säger att han är emot sin bror. Det är onekligen en spricka i fasaden.

Arg mamma

Hamza är populär bland de beduinstammar som ses som viktiga pelare för monarkins makt. De varma känslorna beror delvis på att han är lik sin pappa, som fortfarande blickar ner på jordanierna från bilder på kaféer och i butiker.

Prinsen får också stöd av sin mamma – kungens styvmor – drottning Noor. Hon har ryckt ut till sin Hamzas försvar och på Twitter meddelat att han utsatts för elakt förtal.

69-åriga Noor är född i USA och har knappt varit i Jordanien sedan maken dog. Det är svårt för det lilla kungadömet, som har en stor palestinsk befolkning, att rymma två drottningar på samma gång, konstaterar Lundgren.

– En orsak till kung Abdullahs popularitet är hans hustru Rania, som har palestinskt påbrå och är mycket omtyckt, säger han.

– Relationen mellan Noor och kungaparet är däremot obefintlig. Hennes twittrande är en ganska stark markering i sammanhanget och häller bensin på elden.

Naggad image

Turbulensen har naggat bilden av Jordanien som en oas av stabilitet i en konfliktdrabbad region. Abdullah har stadigt styrt skutan medan grannländerna slitits sönder av konflikt och auktoritära ledare tvingats bort i folkliga uppror.

Kungen har visserligen ställts inför krav på politiska reformer och lovat förändring, även om hans kritiker anser att han inte har levererat tillräckligt. Och den senaste tiden har den ekonomiska situationen blivit allt sämre.

USA och oljerika stater i Mellanöstern betraktar Jordanien och dess säkerhetstjänst som viktiga allierade. Det är en svår balansgång för kungen, som är beroende av amerikanskt ekonomiskt och säkerhetspolitiskt stöd, och som har gjort stora ansträngningar för att upprätthålla fred med Israel. Politiken väcker kritik på hemmaplan, särskilt bland de som är fientligt inställda till USA och Israel.

Rykten

Nu väntar en tid av lugn i Jordanien – åtminstone på ytan, spår Lundgren som inte tror att kung Abdullahs styre är hotat.

– Det finns ingen bred önskan om att ersätta honom, säger han.

– Men det här har satt i gång en massa rykten som gör många nervösa, eftersom Jordanien har en så betydelsefull roll i regionen. Men det är inte oppositionen som kungen behöver oroa sig för, utan sin egen familj.