För den som flyger är det lätt att glömma hur stor världen verkligen är. Direktflyg Stockholm–Reykjavik tar bara tre timmar. Land- och sjövägen, med bil eller tåg och sedan färja, tar tre dygn.
– Min väninna tyckte inte hon hade tid, så hon flög och så möttes vi upp i Reykjavik, säger Marco Delbosco från Italien.
Roligare så här
För honom har Island länge varit ett drömresmål. Nu har paret tillbringat några veckor på ön, vandrat och åkt buss till vulkaner, vattenfall och de berömda heta källorna. Marco tar ensam färjan tillbaka, och eftersom den går via Färöarna hoppar han av i Torshavn och lägger några dagar på att utforska även den arkipelagen.
– Jag är pensionerad nu, så jag har tid.
– Miljön är en aspekt, förklarar Marco varför han inte flyger.
– - Men det är ju roligare att resa så här. Man upplever så mycket mer. Jag tror att det är miljövänligare, även om jag ärligt talat inte grottat ned mig i kalkylerna, säger italienaren.
Som gammal buss
Han håller i sig i relingen när vi lämnar den skyddade isländska fjorden och Atlantens tunga dyningar börjar dra i skeppet MS Norröna. Hemma, norr om Verona i Italien, tog Marco beslutet att göra sig av med bilen redan för 20 år sedan.
– Jag ville inte vara slav under den. Det är det första folk ojar sig över: "Var kan jag parkera?"
Sedan dess har Marco Dalbosco åkt kollektivt runtom i Europa under semestrarna. Inklusive många färjor, till bland annat Kanarieöarna. Han är väldigt imponerad av det rymliga och relativt moderna skepp som förbinder Island och Färöarna med det europeiska fastlandet.
– Att åka färja nere runt Medelhavet kan vara som att hamna på en gammal buss.
Färjans knep
Miljö- och klimataspekten av resor över hav utlöser splittrade åsikter och rön. Många kalkyler visar att snabba färjor, exempelvis mellan Sveriges fastland och Gotland, drar så mycket bränsle att det är klart grönare att ta flyget.
Men att kunna resa långsamt lönar sig alltså miljömässigt. Hedin, matros på Norröna, berättar att färjan har ett knep som är svårt för flyget att anamma.
– I går avgick vi en timme före tidtabellen. Vi brukar göra så, när alla bokade är ombord så kör vi – och att sedan kunna hålla lägre hastighet under överfarten sparar massvis med bränsle.
Från Kina
Som vanlig turist är det bästa man kan göra att vara medveten, tycker Denise, som inte vill ha sitt efternamn publicerat. Hon berättar att hon under sin resa pratat med flera islänningar om alla vackra destinationers dilemma: avvägningarna mellan att locka besökare till vykortsfina miljöer och att skydda den sköra naturen.
– Bara att ställa frågan om hur hållbar turismen är kan få en del att rygga tillbaka, säger hon, och berättar om en episod vid Myvatn, en vulkansjö på norra Island som lockar stora skaror turister.
– De betalar ju bra för fika och souvenirer. Och så köper de kläder som beskrivs som "designade i Island". Men de är tillverkade i Kina, säger Denise, och slår upprört ut med armarna i soffan på MS Norrönas utsiktsdäck Laterna Magica.
– Jag tog upp dilemmat med några som jobbar med turism i Myvatn. Jag frågade vänligt, men en kvinna blev illa berörd, vände på klacken och gick.
Unnar sig
Denise, som kommer från USA men bor i Schweiz, skrattar och verkar rätt nöjd ändå.
– Bara att få folk att tänka till är ett steg på vägen.
– Jag tycker det viktiga är att försöka resa med respekt, för både människor och natur.
Ryder Mason från västra Kanada är inte så brydd. Som student reser han så sällan att han tycker sig kunna unna sig allt budgeten tillåter. Till Denises förfäran berättar Ryder att han ätit både haj, val och den sårbara arten lunnefågel under vistelsen på Island.
– Val var överraskningen – wow, så gott!
En höjdpunkt
Färjan tar han mest för att det är ett kul och fint sätt att ta sig mellan Island och Färöarna, som han också vill se innan flyget går hem till Kanada.
– Jag tänker på klimatet. Men om jag testar något en gång, vad spelar det för roll?
Denise håller inte alls med om det resonemanget.
De kan dock enas om att det är mödan värt att resa långsamt, när man kan. Trots alla pampiga vulkaner, rasande vattenfall och hisnande raviner de upplevt på Island, beskriver Denise de två och ett halvt dygnen på MS Norröna som en av resans höjdpunkter.
– Jag älskar att vara på havet, utbrister hon, och spanar med glittrande ögon när Seydisfjördurs bergsväggar sakta försvinner bort i kvällsdiset.
