Beskedet om ökad mobilisering innebär att kriget blir längre – och att lidandet blir större, säger llmari Käihkö, lektor i krigsvetenskap på Försvarshögskolan.

– Det här är en desperationsåtgärd. Kriget har inte gått bra för Putin och det här var sista utvägen för att försvara de ryskockuperade områdena.

Att rekrytera 300 000 soldater är, även i ett jätteland som Ryssland, ett enormt projekt. Det är rimligt att anta att det kommer att dröja innan mobiliseringen får effekt, säger Käihkö.

– Det beror på hur bra förberedd mobiliseringen är. Det är teoretiskt möjligt att det finns listor på män som tidigare tjänstgjort i militären, men det är också mycket möjligt att de i princip måste börja från noll – och då kan det ta månader.

"Blir kanonmat"

Johan Norberg, militäranalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), säger att mobiliseringen innebär ett indirekt erkännande inför ryska folket att kriget går dåligt. Men logistiken blir en utmaning.

– Det handlar inte bara om att samla ihop människor och ge dem en automatkarbin och skicka in dem i krig. Då löser man inga militära uppgifter – det blir bara kanonmat.

– Sedan är frågan vem som ska utbilda och leda dem. Det har gått åt en hel del erfarna officerare och underofficerare i kriget redan.

Innan reservisterna skickas till fronten ska de utrustas, utbildas och samövas. På det området är Putins "track record" dåligt, säger Norberg.

– De frivilliga som rekryterats har fått en väldigt kort och dålig militär utbildning. Man kastar in människor i kriget och tror att man löser problemet.

Saknas infrastruktur

Försvarsminister Sergej Sjojgu uppgav på onsdagen att de 300 000 reservisterna utgör "en mindre del av Rysslands förmåga". Enligt Sjojgu finns 25 miljoner ryssar som skulle kunna mobiliseras, men det är siffror som ifrågasätts av expertisen. Den omfattande infrastruktur för mobilisering som fanns under Sovjettiden existerar inte längre.

– Jag tror inte att de siffrorna stämmer över huvud taget. Vilka är ens de 300 000? Det är väldigt många människor, med tanke på att Ryssland inledde kriget med bara 150 000 soldater, säger Ilmari Käihkö.

Ett stort problem för Putin är också de ryska styrkornas stridsmoral. Att börja tvinga reservister att bege sig in i ett brinnande krig kommer knappast lösa de problemen, säger han.

– Jag vet inte om det här kommer att lyckas. Det här är inte populärt i Ryssland – medan Ukraina potentiellt skulle kunna mobilisera samtliga män i stridsför ålder.

Inte nått sitt mål

Det är inte omöjligt att mobiliseringen är ett steg för Putin att få slut på kriget, menar Ilmari Käihkö. Det kan hända att Ryssland nu svängt i sin militära strategi och enbart kommer att försöka försvara de områden man hittills ockuperat.

– Problemet är att han inte nått det som han kallat Rysslands minimimål i kriget – att "befria" Donbass.

En annan tänkbar rysk strategi är att se till att frontlinjerna blir stillastående och försöka vrida det till att det är Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som är krigsivraren i situationen, säger Käihkö – något som skulle sätta väst i en svår position.

Kärnvapen taktiskt svårt

I sitt tal upprepade Putin hoten om att försvara Rysslands territoriella integritet med "alla till buds stående medel". Ilmari Käihkö tror inte att kärnvapenhotet är överhängande, men menar att det ändå vore farligt att anta att Ryssland aldrig skulle ta till kärnvapen.

– Risken har alltid funnits. Det gäller för oss i omvärlden, men framför allt kärnvapenmakterna, att bestämma vad de skulle göra i en situation där Putin faktiskt använder kärnvapen. Jag vet inte om den politiska viljan finns för att möta det.

De ukrainska styrkorna är också så pass utspridda att det rent taktiskt skulle bli svårt att slå ut några större militära mål ens med kärnvapen.

– I så fall skulle han kanske i stället rikta vapnen mot ukrainska civila för att få maximal effekt, säger Ilmari Käihkö.