Mötet mellan USA:s vice utrikesminister Wendy Sherman och hennes ryske motsvarighet Sergej Ryabkov i Genève på måndag inleder veckans tre möten mellan Ryssland och västmakterna.
Efter Genève åker representanterna vidare till Bryssel, där Ryssland under onsdagen ska förhandla vidare med först försvarsalliansen Nato. På torsdagen möter Ryssland Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).
– Jag tror att det här är början på en lång process, som båda parter kan tjäna på. Väst köper tid och Ryssland får åtminstone se ut som en stormakt, säger Johan Norberg, Rysslandsexpert och forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Pistol på förhandlingsbordet
Att så osäkerhet är ett av syftena med det ryska agerandet under senhösten och vintern, när ett stort antal ryska soldater mobiliserats vid Ukrainas gräns, enligt Norberg.
Antingen rör det sig om ett vapenskrammel, där det främsta syftet är att skrämma USA och Nato till förhandlingar som gagnar Ryssland. Eller så är president Vladimir Putin redo att göra verklighet av den uppfattning han så många gånger uttryckt – den om att Ukraina, vars landområden Ryssland redan annekterat olagligen sedan 2014, i själva verket tillhör Ryssland.
"Inte militärt smart"
Rysslands militära förmåga är skäl nog att ta hoten på allvar. Men hur många som faktiskt har placerats vid Ukrainas gräns har inte bekräftats av någon oberoende part. Olika uppgifter gör gällande att det rör sig om allt mellan tiotusentals till långt över hundratusen soldater.
– Det som talar för en invasion är allt som Ryssland utstrålar just nu. Man bullar upp, eller vill åtminstone ge sken av det. Men samtidigt: Om man nu placerat ut 100 000 soldater runt Ukraina i början av december för att sätta i gång ett krig i slutet av januari, så ska de vänta där ute i terrängen i sex veckor under de ryska storhelgerna. Det känns inte militärt smart, säger Norberg.
Kraven som Ryssland har ställt på USA och Nato, bland annat att försvarsalliansen ska förbjudas från att expandera och inte heller få tillföra fler styrkor och vapen till länder som blivit Natomedlemmar efter 1997 (det vill säga samtliga länder från det forna östblocket) beskrivs av flera västledare som orimliga.
– Utgångsbudet inför förhandlingarna är ungefär som att säga att Nato i princip ska lägga sig platt. Det tror jag man förstår är ganska orealistiskt, säger Norberg.
Mycket talar mot
Samtidigt finns flera argument som talar för att Ryssland inte tjänar på att utöka Ukrainakonflikten, säger han.
– Ukraina är stort, det räcker med att en liten del av befolkningen gör motstånd för att problem ska uppstå. Det är lätt att börja en invasion, men frågan är vad man uppnår.
En storinvasion skulle kräva stora militära resurser och dessutom följas av starka ekonomiska och politiska, om inte militära, motåtgärder från väst.
– Ryssland har redan fått ut väldigt mycket av det här. Man har fått till stånd förhandlingar som väst rimligen inte ville ha över huvud taget. Samtalen ger även Ryssland nytt inflytande över Ukraina. Varför kriga om man kan få det man vill genom förhandling? säger Norberg.