Säkerheten är som på en ambassad vid högkvarteret i Prag för Radio Free Europe/Radio Liberty (RFE/RL). Allt omgärdas av kameror och höga staket och vakten vid entrén är av minst sagt muskulös modell.
Till och med när TT besöker i det tjeckiska utrikesdepartementets regi gås varenda kameraväska igenom extra noga. Oron för en attack mot byggnaden eller dess journalister är stor. RFE/RL är en nagel i ögat på en lång rad regimer och auktoritära ledare.
– Det finns exempel på folk som har kastats i fängelse eller fått avsevärda böter bara för att de har länkat till eller tryckt gilla på något, berättar Andrej Sjaryj, mångårig chef för rapporteringen på ryska.
Stängde i mars
RFE/RL fungerar i dag som en nyhetsorganisation med både ljud, text och bild, framför allt via internet. Man skapades under kalla kriget för att från väst rapportera till invånarna bakom järnridån om sådant som deras egna regeringar inte ville prata om. När Berlinmuren och Sovjetunionen sedan föll ihop välkomnades man med öppna armar av de nya ledningarna.
I Tjeckien bjöd dåvarande presidenten Vaclav Havel 1995 in RFE/RL att flytta till Prag i stället för München.
I Ryssland var det Boris Jeltsin som 1991 gav bolaget specialtillstånd att sända och öppna kontor.
Men i dag är Ryssland annorlunda.
– Vårt kontor i Moskva stängdes ner av (president Vladimir) Putin den 4 mars. Vi var de första som stämplades som "utländsk agent", konstaterar Sjaryj.
Propaganda?
RFE/RL finansieras av staten i USA och ses av Ryssland som ett propagandaorgan. Ledningen betonar ändå att man är journalistiskt oberoende.
– Vår uppgift är ett erbjuda rapportering till folk som inte har några alternativ. Det är inte vår roll att beskriva USA eller amerikansk politik för omvärlden. Det missförstås ofta, säger högste chefen Jamie Fly.
Trots kontorsstängningen i Moskva fortsätter man också att sprida nyheter i öst, med hjälp av medarbetare som ofta tvingas rapportera anonymt för att inte gripas.
– De flesta av våra journalister har flyttat ut så vi får förlita oss på frilansare, som arbetar på rena "gerillaviset". Ibland funkar det, ibland inte. Vissa saker de har gjort har visats mer än 150 miljoner gånger, säger Sergej Sjal, ansvarig chef för den digitala produktionen.
Mamma i Moskva
Varken Sjal eller Sjaryj har kunnat åka till Ryssland sedan 2020. Sjaryj hotas av böter på motsvarande fem miljoner kronor, som chef för RFE:s Moskva-kontor.
– Jag vet att jag aldrig mer kommer att träffa min mamma. Hon är 86. Min pappa dog i fjol och jag kunde inte gå på begravningen, berättar han.
Relationen till släkten är inte enkel.
– Jag pratar inte politik med mamma eller min storasyster. Min mamma ser på Kreml-tv för hon har inget annat att titta på. Men hon sade till mig "jag är stolt över dig, låt oss inte prata om det". De flesta av mina vänner har lämnat landet. Det har varit många familjer som har splittrats, säger Sjaryj.
"Vi hoppas"
Optimismen är inte stor, åtminstone på kort sikt. Den bild de får inifrån Ryssland är att västvärldens sanktioner främst slår mot den lilla medelklassen, medan de superrika inte drabbas nämnvärt och inte heller de fattigare som länge levt med hjälp av det som odlas på egna små jordlotter.
– Det kommer inte att knäcka Putin eller Ryssland. Det är svårt att tro på några stora demonstrationer inom överskådlig tid. Vi kan jämföra med Milosevic (Jugoslaviens förre ledare) som höll sig kvar vid makten många år efter att sanktionerna infördes, säger Sjaryj.
Många av de ryssar som flydde landet efter revolutionen 1917 drömde förgäves i resten av sina liv om att få återvända hem. Nu delar Andrej och Sergej också den drömmen. Och oron.
– Ja, men vi hoppas i alla fall, säger Andrej Sjaryj i Prag.