Den 19 augusti 1991 gick sovjetiska styrkor in i Moskva, på order av en grupp regeringsmedlemmar som fått nog av Gorbatjovs glasnost. Kuppmakarna befarade att de demokratiska reformer som Gorbatjov hade genomfört sedan han kom till makten 1985 skulle leda till Sovjetunionens kollaps.

Själv befann sig den sovjetiske ledaren i sin datja på Krim, som omringades av militären. Först efter flera dagars dramatik – och ett ingripande från den dåvarande ledaren för Ryska sovjetiska federativa socialistrepubliken (SFSR), Boris Jeltsin – kunde upproret tryckas tillbaka.

En av de som var med när det begav sig är Georgij Satarov, som senare skulle bli rådgivare till Jeltsin under hans tid som president för det fristående Ryssland.

– Min dotter väckte mig och sade att det är något förskräckligt på tv, berättar Satarov för TT.

Framför den ryska regeringsbyggnaden Vita huset i Moskva började det samlas folk. Jeltsin ställde sig på en stridsvagn och höll ett tal, där han uppmanade människor att skydda huset.

– På så sätt visade han beslutsamhet. Han var där, på sin arbetsplats, för att stoppa statskuppen, med hjälp av Moskvaborna, säger Satarov.

Byggde barrikader

Demonstrationer bröt ut i många sovjetiska städer, men de viktigaste händelserna inträffade i Moskva. Under dagen strömmade allt fler demonstranter till området runt Vita huset, där de byggde barrikader av bänkar och sopcontainrar för att skydda den ryska ledningen från militären.

– Atmosfären var fantastisk. Folk spelade gitarr och sjöng. Gamla tanter kom till oss med piroger, gröt och mackor, berättar Satarov, som själv var på plats.

Sammanlagt samlades runt 100 000 personer vid Vita huset för att stå upp för Gorbatjov och hans reformer.

– Vi gick ut för att ta strid för framtiden. På bara några år hade Sovjet utvecklats från ett stinkande träsk till ett land där man kunde leva och tänka fritt. Och vi gick ut på gatorna för att skydda allt detta, säger Satarov.

Tog över radion

Kuppmakarnas plan var att storma Vita huset den 20 augusti. Den fruktade säkerhetstjänsten KGB tog över radiosändningarna, och spred falska nyheter om att statskuppen hade dragit igång.

– Allt var lugnt här. Men vi visste att våra nära och kära satt hemma och lyssnade.

Satarov och många andra letade upp telefonautomater, ringde sina familjer och övernattade vid regeringsbyggnaden.

Natten mot den 21 augusti patrullerade militärfordon i staden. Ingen greps, men tre demonstranter dog då de försökte hindra stridsfordon från att passera.

I slutänden struntade flera militärbefäl i att lyda kuppmakarnas order, och på morgonen den 21 augusti meddelade Sovjets försvarsminister att militären skulle dra sig tillbaka från huvudstaden.

Flög till Krim

– Kuppförsöket misslyckades för att människorna revolterade. Och de som skulle få bära ansvaret för de människoliv som skulle gå förlorade vägrade lyda order, säger Satarov.

Samma dag flög en rysk delegation till Krim för att rädda Gorbatjov. Dagen därpå framträdde han i tv.

– Statskuppen har misslyckats. Kuppmakarna har inte förstått det viktigaste: Under de senaste åren har folket förändrats. Människor har andats in frihetens luft, och ingen kommer att kunna ta den ifrån dem, sade Sovjetledaren.

Ledde till Sovjets fall

Mellan 1993 och 1997 var Georgij Satarov Jeltsins rådgivare. Presidenten kallade honom för sin hjärna.

– Kuppförsöket lyfte Jeltsins betydelse. Jeltsin vann för att han var folkvald, till skillnad från Gorbatjov. Augustikuppen blev startskottet för det händelseförlopp som ledde till Sovjetunionens fall i december samma år, säger Satarov.

År 1993 inträffade ännu en konstitutionell kris av våldsammare slag, då minst omkring 150 personer dödades, enligt myndigheterna.

Jeltsin tryckte tillbaka även den, och fortsatte vara Rysslands president fram till 1999, då han lämnade över makten till Vladimir Putin.

Arvet lever kvar

Satarov tycker att Jeltsins viktigaste arv lever kvar.

– Den generation som växte upp i början på 90-talet känner ingen rädsla, som sovjetiska medborgare gjorde. De tänker fritt, värdesätter sig själva och sin frihet, de tror inte på myter. De är det största hotet mot dagens regim, säger han.

I höst går Ryssland till val, och det senaste året har kännetecknats av förföljelser av oppositionen och journalister.

– Regimen känner hotet, och går därför till attack.