Vid krigsutbrottet försökte 27-åriga Maria göra något hemma i den ryska huvudstaden. Hon och flickvännen undersökte möjligheterna att hjälpa vänner och bekanta i Ukraina och sökte kontakt med andra reagerande ryssar.

– Men jag insåg att vi inte kunde göra något, på grund av den politiska situationen. Man har inte rätt att säga någonting som går emot det regeringen gör, säger hon till TT på telefon från Turkiet.

– Så vi bestämde att det var vägs ände, att vi måste flytta. Det kunde bli problem när som helst. De kan gå igenom ens mejl och ens meddelanden. Jag har skrivit massvis om att jag är emot regeringen, så det blev omöjligt att stanna i Ryssland. Det är en hemsk plats.

Paret anlände med fullpackade resväskor till en tom lägenhet i Istanbul i mitten av april. Till en början sov de på golvet.

Mamman: Ligg lågt

Hundratusentals ryssar har valt att lämna Ryssland på grund av kriget i Ukraina och en tilltagande tyranni på hemmaplan. TT har talat med flera av dem och de berättar sina historier på villkor att de förblir anonyma, då de befarar att deras anhöriga i Ryssland skulle kunna råka illa ut.

Marias mamma bor kvar i Moskva. Hon är "såklart emot kriget" men säger det inte högt, berättar Maria. I stället försöker hon hitta förklaringar: "Det kanske är så här det måste bli". Hon tittar mycket på rysk tv.

– Till mig säger hon: "Du behöver bara hålla tyst och leva med situationen, sluta tänka på det", men det fungerar inte för mig, säger Maria.

Det faktum att Maria är tillsammans med en kvinna spelade också in i beslutet att flytta. I Ryssland är diskrimineringen av hbtq-personer utbredd och de får inte ingå partnerskap, adoptera barn eller "främja icke-traditionella familjevärden".

– Jag är emot kriget och jag är lesbisk, så det var två problem i ett, skrattar Maria, som tillägger att det sällan var ett problem att gå hand i hand med sin 23-åriga flickvän bland unga människor i Moskva.

– Men till och med här i Turkiet känner jag mig mer fri än i Ryssland.

Flyktad kompetens

I Istanbul har det bildats en stor och livlig diaspora, med framför allt unga och utbildade storstadsryssar.

– Jag vet inte vad som kommer ske med vårt land eftersom alla talangfulla och begåvade människor har kommit hit, säger hon, och tillägger att få nog är beredda att återvända även om Ukrainakriget avslutas.

Hennes flickvän är fotograf och sedan flytten arbetar de tillsammans med olika filmprojekt. Vid sidan av det försöker de hjälpa andra ryssar som landar i Istanbul att komma till rätta. När de själva kom dit fick de mängder av riktad och falsk information om hur svårt det var att bosätta sig i Turkiet och hur illa ryssar behandlas där, berättar Maria.

– (Den ryska) regeringen vill göra det svårt för alla som försöker lämna Ryssland.

Det bästa för hemlandet vore ett regimskifte, slår Maria fast. Hon uppmanar omvärlden att försöka stödja ryssar som vill göra sig hörda.

– Även om jag inte tror att det gör någon skillnad för de ukrainare som har behövt lämna sitt hemland och sina liv bakom sig.

"Vi ville inte detta"

Rösten spricker när Ukraina kommer på tal.

– Förlåt, ursäkta mig. Jag vet bara inte hur vi kan hjälpa till. Ingenting kommer att förändras. Här och nu kommer inget att förändras. Vi kommer alla att behöva minnas det här fruktansvärda misstaget, säger hon, och finner för ett ögonblick fattningen:

– Jag vill ha sagt att det ryska folket och Putin inte är samma sak. Och vi ville inte ha det här kriget.

Hon fortsätter, söker efter orden och brister till sist ut i gråt.

– Jag ber er att förlåta oss för den här situationen. Och att inte klandra det ryska folket, för vi kan verkligen inte göra något. Vi har inte den makten.