Redan i samband med att Volodymyr Zelenskyj kom till makten 2019 började de av Kreml tillsatta ledarna i Luhansk och Donetsk att dela ut ryska pass. De senaste månaderna har de ryska identitetshandlingarna distribuerats även i Cherson och Zaporizjzja, enligt Jakob Hedenskog, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet (UI).

– I praktiken finns det begränsade möjligheter för befolkningen att avstå de ryska passen. Det ryska våldskapitalet är så massivt och folk måste överleva. Ofta är nog valet att dra därifrån – vilket nu är svårt med tanke på att vägarna är avspärrade – eller att acceptera situationen, om än motvilligt.

Många har redan lämnat de annekterade områdena, säger han. Mer än hälften av invånarna i Cherson uppges exempelvis ha flytt. Hur de som är kvar ställer sig till att bli en del av Ryssland är svårt att veta med säkerhet, enligt Jakob Hedenskog. I och med att det inte går att genomföra riktiga omröstningar eller opinionsundersökningar så går det bara att spekulera.

– Det är troligt att de som ogillade kriget redan har lämnat, men det går heller inte att utesluta att vissa är kvar av andra, rent praktiska skäl – att man inte vill lämna sin mark, sitt hus, familjemedlemmar som kanske är gamla och sjuka.

Ryskt pass krävs för arbete

Till stora delar går den nya annekteringen att jämföra med den olagliga annekteringen av Krim 2014, säger Jakob Hedenskog, framför allt gällande de ryskorkestrerade skenomröstningar som föregått annekteringarna. På Krim möttes de ryska styrkorna dock inte av något större militärt motstånd. Den här gången sker det hela under krigsformer och med betydligt mer brutalitet.

I augusti rapporterade exempelvis USA-stödda Radio Free Europe att ryska myndigheter gick dörr till dörr i Cherson och befallde invånarna att ansöka om ryska pass och körkort för att fortsatt få köra bil, arbeta och få ekonomiskt stöd. Bilder från ansökningskontor visar hur maskerade och beväpnade soldater övervakar processen.

En skillnad jämfört med Krimannekteringen är också att Ryssland denna gång inte kontrollerar hela de annekterade regionerna. Ukraina har avancerat i syd och återtagit flera mindre orter i Cherson, men även i Luhansk som länge helt har stått under rysk kontroll. Regionerna Donetsk och Zaporizjzja är endast delvis ockuperade – även om Ryssland har erkänt samtliga fyra regioner som självständiga.

– Det finns också en motståndsrörelse i de ockuperade områdena, som agerar både med fredliga och våldsamma metoder, säger Jakob Hedenskog.

Slut med demokratiska val

Exakt hur det vardagliga livet förändras för de ukrainare som nu, i strid med folkrätten, införlivas i Ryska federationen är oklart. På Krim har exempelvis ryska läroplaner ersatt de ukrainska och ukrainska historieböcker har bytts mot ryska – som lär ut ett helt annat annat narrativ kring rysk-ukrainska relationer.

Befolkningen i de annekterade områdena kan med all säkerhet vänta sig långtgående förändringar, tror Hedenskog.

– Ryssland är en diktatur och lagarna är repressiva på ett helt annat sätt än Ukrainas. Hela den ryska lagstiftningen kommer att införas successivt, vilket innebär att det är slut med demokratiska val, mötesfrihet och organisationsfrihet, bland mycket annat.

– Allt det som har tillkommit det senaste decenniet, som gjort Ryssland till en hårdför diktatur med närmast totalitära drag, kommer att införas även här.

Han spår att hbtq-personer, precis som i Ryssland, även kommer att få det allt svårare. Dessutom kommer Ryssland att försöka stänga av all kommunikation med Ukraina, införa den ryska rubeln som valuta och försöka fasa ut det ukrainska språket.

– Det blir enormt stora förändringar för befolkningen. Det här kommer att påverka alla, naturligtvis.

Tvingas strida mot landsmän

Jakob Hedenskog tror att ett av de huvudsakliga skälen till den ryska annekteringen – och även det mest oroväckande – är att kunna mobilisera ukrainare från de fyra regionerna till kriget. Det skulle i så fall utgöra ett brott mot Genèvekonventionen, som slår fast att man inte får rekrytera befolkning på ockuperade territorier för att strida för ockupationsmakten.

– Ur en rysk synvinkel hävdar man då att det i praktiken handlar om ryska medborgare, men det är fortfarande en olaglig annektering, säger han.

Det är ingen tillfällighet att genomförandet av skenomröstningarna och beslutet om annektering sker i princip samtidigt som Vladimir Putins besked om mobilisering, menar Hedenskog.

– Inom ramen för Putins mobilisering kommer man att tvinga ukrainare att strida mot ukrainare. Det har redan börjat – man griper människor och hotar dem till livet om de inte ansluter sig till militären.