Världen har sedan Ukrainakrigets start ställts inför ett nytt kärnvapenhot från Ryssland. Så sent som i tisdags varnade utrikesminister Sergej Lavrov för ett tredje världskrig.

Men var har Ryssland egentligen sina kärnvapen, och vad består de av?

TT:s grafik visar landets strategiska kärnvapenstyrkor, det vill säga de som är avsedda för avskräckning mellan stormakterna.

– Det handlar om den så kallade terrorbalansen, som uppstod under kalla kriget, och som byggde på att man hade kärnvapen nog för att förgöra motståndaren, säger Martin Goliath, kärnvapenforskare på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

Beredda 24-7

Man brukar tala om den ryska "kärnvapentriaden": markbaserade robotar, ubåtar och flyg.

+ Robotarméerna på marken

Består av interkontinentala kärnvapenrobotar som avfyras dels från fasta platser (baserade i silos som kan stå emot explosioner), dels från rörliga avfyrningsramper (som baserar sin överlevnad på att de är svåra att hitta). Uppmärksammade RS-28 Sarmat, som nyligen testsköts, är en av de robotar som kan skjutas via dessa system.

De tre ryska robotarméerna omfattar totalt 50 000 man.

+ Kärnvapenbärande ubåtar

Sex ubåtar baserade i Murmansk på Kolahalvön och tre i norra delen av Stilla havet. Tanken med ubåtarna är att motståndaren inte ska veta var i världshaven de befinner sig. Om kärnvapenförbanden på marken bekämpats ska ubåtarna fortfarande kunna slå ut fienden.

+ Det tunga robotflyget

Strategiska bombflygplan som kan bära kryssningsrobotar. Framför allt nyttjas två typer av tunga bombplan, Tu-160 och Tu-95. De är till största del baserade på Engels flygbas nära Saratov i västra Ryssland, samt i Belgorosk i östra Ryssland.

– Alla de här förbanden är ständigt i högsta beredskap – det är beredda 24-7, säger Martin Goliath.

Taktiska kärnvapen

Ryssland har även taktiska kärnvapen, inte lika kraftfulla och med kortare räckvidd, men om dessa är mindre känt. Det antas bland annat handla om mindre kryssningsrobotar som kan bäras av vanliga stridsflyg.

Men Martin Goliath framhåller att många ryska konventionella vapensystem har förmåga att leverera kärnstridsspetsar, exempelvis ubåtsjaktsystem, frifallsbomber och eldrörsartilleri.

– Det kan även röra sig om sjömålsrobotar burna av fartyg, som är till för att bekämpa motpartens fartyg, säger han.

FOI uppskattar antalet ryska kärnstridsspetsar för taktiska kärnvapen, som är direkt tillgängliga vid en konflikt, till fler än 700.

Det har inte skett någon särskild ökning av kärnvapen i Ryssland. Men Goliath understryker att landet har kapacitet att producera nya laddningar, eftersom man medvetet jobbat med att skrota gamla laddningar och tillverka nya, mer än vad USA gjort.

Börjar röra på sig?

Än så länge har omvärlden, såvitt känt, inte sett några rörelser i den ryska kärnvapenarsenalen.

– Om man skulle se att det skedde intensivare trafik från centrala lager där man vet att kärnladdningar förmodligen förvaras, då är det en indikation på att något kan ske, säger Goliath.

Kaliningrad, i Sveriges närhet, är inte bas för några strategiska kärnvapen. Däremot kan det finnas taktiska.

– Man vet att det finns markrobotar med kortare räckvidd, som Iskander till exempel, i Kaliningrad. Man förmodar att den roboten skulle kunna förses med kärnladdning. Men om Ryssland tillfört det till Kaliningrad är oklart, säger Martin Goliath.

Han betonar samtidigt att flygburna kryssningsrobotar skulle vara ett mer flexibelt sätt för Ryssland att framgruppera kärnvapenförmåga.

Existentiellt hot

I vilket läge kommer Ryssland att använda sina kärnvapen?

Den ryska kärnvapendoktrinen från 2020 slår fast att Ryssland får ta sin kärnvapenarsenal i bruk om landet blir angripet av kärnvapen eller massförstörelsevapen, eller konventionella vapen om det hotar statens existens.

De flesta bedömer att ett existentiellt hot mot Ryssland måste vara ett faktiskt militärt angrepp. Sanktionerna och vapenleveranserna från väst har än så länge inte betraktats som "existentiella" hot.

Experter har, trots den hätska ryska retoriken, konstaterat att det ryska kärnvapenhotet hittills under Ukrainakriget har följt den utstakade banan – det vill säga som avskräckning för att hålla andra stater borta och hindra konflikten från att bli ett större krig.