Vem är egentligen starkast militärt – Nato eller Ryssland?

Svaret är att Nato har ett stort övertag i stridskrafter, medan Rysslands styrka har legat i förmågan att kunna överraska.

– Den samlade förmågan på västsidan är helt överlägsen. Men den behöver samordnas och mobiliseras och där är fortfarande beredskapen låg. Ryssland däremot hade, åtminstone fram till kriget, en större andel förband tillgängliga med kort varsel, säger Krister Pallin, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) med bland annat försvarsplanering som expertområde.

Vid ett snabbt anfall mot exempelvis Baltikum hade Ryssland haft goda utsikter att lyckas, enligt FOI:s krigsspel, som gjordes före kriget i Ukraina.

I luften och till sjöss hade väst relativt snabbt kunnat förstärka, men på marken hade Ryssland varit svårt att stoppa. Övertaget skulle bestå åtminstone ett par månader, tills större markstyrkor från USA kunde anlända till Europa.

– Ryssland hade haft möjlighet att snabbt ta de mål de ville ha och sen avsluta konflikten till exempel genom att hota med kärnvapen, och därmed ställa väst inför en väldigt svår valsituation.

Drabbade av förluster

Den fullskaliga invasionen av Ukraina har ändrat en hel del i den militära styrkebalansen.

De ryska styrkorna är nu hårt uppbundna och troligen ganska slitna av de långvariga striderna. Att få tillbaka den konventionella styrkan fullt ut tar sannolikt minst ett par år efter det att kriget avslutats, enligt Pallin.

– Risken för att Ryssland försöker genomföra större operationer västerut har minskat avsevärt på kort sikt, säger han.

Vidare har Nato förstärkt sin östra flank – dock inte i så stor omfattning som man kunde tro.

– Förstärkningarna är antagligen tillräckliga nu. Men om Ryssland vinner i Ukraina, i bemärkelsen att man uppnår vissa politiska och militära mål, kan återhämta sig och dessutom lära sig en del, kan det bli en situation där det finns ett kvarstående ryskt militärt hot som väst behöver hantera, säger Krister Pallin.

Garden sänks?

På kort sikt kommer Nato att vara på fötter och ha en hygglig beredskap, medan Ryssland måste ägna sig åt att omorganisera sig, vilket minskar riskerna för väst ett tag.

– Men däremot kan man ju tänka sig att garden sänks på västsidan efterhand och att man får en situation där man från väst också vill deeskalera. Det kan vara så att man bedömer att man behöver reparera relationerna och undvika att få ett revanschistiskt Ryssland.

Det skulle kunna leda till att man från väst drar sig tillbaka, eller i alla fall inte förstärker försvaret tillräckligt för att gardera sig mot Ryssland.

– På kort sikt är Ryssland allvarligt skadat och kan inte göra så mycket annat än att möjligen terrorisera väst med kärnvapenhot och olika typer av omstörtande verksamhet riktad mot våra samhällen. Men på medellång sikt, några års tid, så vet man inte, säger Pallin.

Inte eskalera i onödan

Vilken väg det västliga försvaret kommer att ta efter kriget är något som redan diskuteras inom Nato.

– Man har länge inom Nato och väst i allmänhet varit ganska oeniga om det ryska hotet och hur det ska hanteras. Det har hållit tillbaka försvarssatsningar, och inte minst framgrupperingar av förband på den östra flanken, eftersom man inte vill eskalera i onödan.

Vad är bäst på sikt – att flytta fram fler styrkor, eller visa återhållsamhet för att få en avspänning?

– På kort sikt finns det ett politiskt och kanske även folkligt krav på att förstärka och avskräcka. Men i nästa steg måste man fundera över hur relationen österut ska se ut på sikt, säger Krister Pallin.

Då behövs noggranna överväganden och troligen även en viss dialog med Ryssland.

– I och med att det håller på att gå illa för Ryssland i Ukraina finns det en del som säger redan nu att vi får se upp så att vi inte förödmjukar Ryssland, för det kommer bara att göra saken värre.

Nato måste bli snabbare

Frågan är också hur Rysslands förmåga att överraska kommer att te sig framöver. Den militära mobiliseringen kring Ukrainas gräns pågick i flera månader.

– Det är helt klart att de slängde bort en möjlighet att överraska genom den här långa uppbyggnaden. Hade man velat bli framgångsrik skulle man ha mobiliserat snabbare och varken givit Ukraina eller väst den här långa förvarningen, samt gjort ett kuppartat och mer beslutsamt angrepp på Ukraina med färre förband, säger Krister Pallin.

Framöver behöver Natos styrkor inte bli större – men de måste kunna agera snabbare, enligt Pallin.

– Nato har övertag vad gäller luft- och sjöstridskrafter, och omvänt har Ryssland åtminstone på pappret haft ett övertag när det gäller markstridskrafter i östra Europa som de eventuellt kan återskapa. Problemet är fortsatt att Natos styrkor är utspridda över ett stort antal länder och dessutom har brister i sin beredskap. Här är det viktigt att gå vidare med att stärka såväl ledning och planering som övningar, säger han.