För det otränade örat betyder Hamad al-Marris rop ingenting, men för djuren utspridda över det vidsträckta saudiska ökenlandskapet är budskapet tydligt. På ett ögonblick samlas de bakom sin herde för att inleda sin vandring över den röda sanden.

– Det finns ett särskilt språk mellan en kamelägare och hans kamel, säger 36-årige al-Marri, som äger 100 kameler som betar i det torra landskapet runt 15 mil nordöst om Saudiarabiens huvudstad Riyad.

Kommunikationssättet, känt under namnet alheda'a, togs nyligen upp på FN:s kulturorgan Unescos lista över immateriella kulturarv – traditioner, seder och bruk som överförts mellan generationer, ofta i århundraden. Listan omfattar drygt 600 immateriella kulturarv världen över.

Samla flocken vid hot

Av Unesco beskrivs alheda'a som ett muntligt polyfoniskt uttryckssätt som kan användas i kombination med gester eller musikaliska instrument. Förhoppningen är att skydda traditionen, som framför allt är i bruk i Saudiarabien, Oman och Förenade arabemiraten, och verka för dess fortsatta överlevnad.

En skicklig kamelherde kan använda sin röst för att trösta ett djur, få det att öppna munnen, knäböja eller byta riktning. "Språket" kan också användas för att snabbt samla flocken vid omedelbara hot, såsom exempelvis en annalkande sandstorm.

– Kamelerna känner igen sin ägares röst och svarar honom direkt. Om någon annan ropar på dem så svarar de inte, säger Hamad al-Marri.

Vill lära barnen

Alheda'a består av en unik samling ljud och läten som förs vidare generation till generation inom familjer och samhällen.

Den saudiska kamelherden Mansour al-Qatula lärde sig traditionen just så – genom att som liten pojke se på när hans pappa och farfar pratade med sina kameler. Nu hoppas han kunna föra vidare den anrika kunskapen till sina egna tre barn.

– Vi har ärvt kamelskötseln i min familj i över 200 år. Nu älskar mina barn det och ber konstant om att få komma hit. Kamelerna känner igen deras röster med, säger han.