Under årets första vecka begravdes Raymond Nash i den lilla byn Imber i Wiltshire i sydvästra England. Psalmer sjöngs, predikan hölls och blommor lades vid graven vid St Giles-kyrkan.
Inget konstigt så långt, inte heller att 110 personer tog farväl av Nash. Det udda var att begravningen var den första i byn sedan 2012, och kanske den sista över huvud taget, rapporterar brittiska medier.
Lämnades 1943
Byn Imber är nämligen övergiven och har varit så sedan 1943, när den brittiska armén gav de 150 invånarna 47 dagar att evakuera sina hem. De fick ett löfte om att få återvända, men det har ännu inte uppfyllts.
Byn ligger mitt i ett område de väpnade styrkorna behövde för att öva på den invasion av Europa som skulle ske året efter, och än i dag används den av armén som övningsanläggning för gatustrider.
Försvarsdepartementet, som redan under 1800-talet började köpa upp mark runt byn, ägde 1943 stora delar av området, vilket underlättade beslutet att flytta invånarna. Imber är en av en rad byar som drabbades av samma öde, och en av bara ett fåtal som går att besöka under överseende av försvarsmakten.
Nästa generation
Det gäller även kyrkan och kyrkogården. Och för att kunna bli begravd där måste man ha fötts i byn eller bott där när den evakuerades. Därmed är det bara några få i dag levande människor som kan föras till sin sista vila i byn, enligt The Times rör det sig om högst två eller tre personer när Raymond Nash nu gått bort.
Nash var 87 år gammal när han i december avled och hade enligt sonen Kelvin många minnen från Imber, som han besökte så ofta han fick och kunde – oftast för att sköta sin fars grav.
Nu blir det hans fyra barn och tjugofyra barnbarn som får ansöka om tillstånd för att vårda gravarna i Imber.
– När vi var yngre var det spännande att få åka till militärens övningsanläggning, man tänkte inte på de känslor han kände. Nästa gång vi kommer blir det av samma anledning som han åkte hit för, säger Kelvin Nash till The Times.