En turbulent tid väntar brittiska Konservativa partiet (Tories). Den svårt kritiserade partiledaren Boris Johnson ska avgå, utan någon självklar ersättare i sikte och med en stark opposition emot sig.
– De ligger långt efter Labour i opinionsmätningarna, och man kan ana att en stor del av deras problem har varit Johnson, säger James Savage, expert på Storbritannien och medgrundare av den engelskspråkiga nyhetssajten The Local.
– Det är klart att de har ett problem i och med att de inte har någon självklar efterträdare. Det finns ingen i partiet som är jättepopulär. Den som tar över kommer att ha det ganska kämpigt.
Ytterligare ett problem är att den som efterträder Johnson – beroende på vem det blir – kan komma att lastas för att inte ha brutit med premiärministern tidigare. I slutändan kan det leda till en förtroendekris för hela partiet, att någon som anses vara så olämplig som partiledare har fått hållas, tror Savage.
– Nu dras allt till sin spets. Det kan bli en del problem för dem som stött Johnson.
"Labours trumfkort"
Konservativa partiet har nu 33 procent av folkets stöd jämfört med Labours 40, enligt en färsk mätning från Politico. Skillnaden är ändå inte så pass stor som man hade kunnat vänta sig, enligt Nicholas Aylott, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola.
– Läget är inte bra för de konservativa, men det är inte heller katastrofalt. Om en ny ledare kan komma fram och ena partiet, då finns det gott om tid innan nästa val ska hållas. Mycket beror på Labours prestation nu, säger Aylott.
– På många sätt var det en absolut optimal position politiskt för oppositionspartierna, med en väldigt impopulär ledare och ett regeringsparti i inbördeskrigstillstånd.
Savage är inne på samma spår.
– Boris Johnson var Labours trumfkort. Partiet behövde inte vara så populärt, eftersom Johnson väckte impopularitet.
Johnson sade så sent som i onsdags att han skulle sitta kvar. Men massavhoppen och de upprepade kraven på avgång blev till slut för mycket även för Johnson, som tidigare skakat av sig skandal efter skandal. I torsdags kom så beskedet att han avgår.
Att så många ministrar och höga företrädare lämnat regeringen, vissa bara någon dag efter det att de tillsatts, är oerhört exceptionellt, enligt Savage.
– Senaste gången det var massavgångar var 1932, och då var det inte i närheten lika många som avgick. Lojaliteten till premiärministern har försvunnit totalt inom partiet.
Speglar turbulensen
Vad Aylott tycker är anmärkningsvärt är att det är tredje gången i rad i Storbritannien som en premiärminister lämnar sin post utan att det föregåtts av ett val.
– Det speglar förmodligen turbulensen som varit i brittisk politik de senaste åren. Det beror till viss del på brexit, men inte bara.
Han pekar på de sociologiska förändringar som syns i flera länder, där väljare som traditionellt röstat på arbetarpartier vänt sig högerut, som i exempelvis USA och Sverige.
– Man ser ganska stora förändringar i väljarkåren och Labour har blivit ett parti för en utbildad medelklass. Det här måste skapa interna konvulsioner i den brittiska politiken.
Boris Johnson är långt ifrån den första kontroversiella och mot slutet impopulära konservativa partiledare som lett Storbritannien. I landets historiska bagage finns giganter som Winston Churchill, Margaret Thatcher och Theresa May, som alla tre motvilligt fick lämna posten. Men Johnson har spelat i en egen liga, enligt Aylott och Savage.
– Han har varit en väldigt ovanlig erfarenhet och jag tror inte att vi kommer se någon som liknar honom i den närmaste framtiden, säger Aylott.
– Boris Johnson är ett kapitel för sig, säger Savage.