Det är en oerhört exklusiv "70-klubb" som 95-åringen kommer in i, när det på söndagen är precis sju decennier sedan Elizabeths far Georg VI avled. Det finns bara tre monarker i världshistorien med bekräftat längre tider på tronen än "Lilibet", som hon kallas – Frankrikes 1600-talskung Ludvig XIV, Thailands kung Rama IX som avled 2016, och Johan II i Liechtenstein för ett sekel sedan.
Men trots att drottningen ofta kritiserats för sin försiktiga profil har hon, kanske mer än någon annan statschef, i kraft av sitt långa styre gjort avtryck som går som röda trådar genom samhällets rasande utveckling under hela den moderna eran. Och det började redan i och med kröningen året efter faderns död, då hon fattade ett beslut som skulle bana väg för skärmsamhällets intåg.
Stark tradition
Tv var 1953 knappt påtänkt i länder som Sverige. I Storbritannien sände visserligen BBC, men det var ett dyrt nöje för ett litet fåtal.
Detta ändrades när Elizabeths make Philip, till Winston Churchills och kungafamiljens stora förskräckelse, föreslog att tv-kameror skulle släppas in Westminster Abbey för att direktsända kröningen. Sådana evenemang hade hållits i kyrkan i 900 år, så traditionens makt var stark. Till och med stillbildsfotografering sågs som en radikal nymodighet.
Men när drottningen sade ja till Philips idé ville alla ha tillgång till det nya massmediet inför den stora dagen, den 2 juni 1953. Och tittarsiffrorna blev ett epokskifte: upp till 27 miljoner, tre av fyra britter, såg tv-sändningen.
Möten varje vecka
"För de flesta var det första gången de såg ett evenemang på tv", konstaterar sajten royal.uk. Radion hade därmed blivit omsprungen som det dominerande etermediet, skriver BBC.
Ingen kunde väl då ana att en global miljardpublik 65 år senare skulle ha tillgång till kungafamiljens privatliv i dramatiserad form i "The crown".
I den omtalade tv-serien påminns tittaren om hur nära kontakt drottningen faktiskt har med politiken, i form av veckoliga möten med premiärministern. Men utåt ska regenten ändå stå ovanför och bortom beslutsfattandet.
Däremot ska ju statschefen flitigt resa världen runt och klippa band, som det ibland vanvördigt beskrivs. Och det har sannerligen Elizabeth gjort; statsbesöken har gått till över 100 länder. Sverige besökte hon 1956 och 1983.
Oläkt relation
En sådan resa kom att bli omtalad som ett av hennes mest avgörande initiativ. Det var i mitten av 1960-talet, då drottningen med över tio år på tronen redan var en veritabel veteran jämfört med hur länge de flesta premiärministrar klarar sig.
Men relationen till Tyskland var oläkt, trots den långa tiden sedan krigsslutet. Deutsche Welle uttrycker det till och med som att "två decennier efter D-dagen hatade brittiska folket Tyskland mer än någon annan Nato-medlem".
Drottningen ville råda bot på detta med en tio dagars ambitiös rundresa – "3 000 kilometer lång, med besök i åtta förbundsländer och mer än 20 städer", som magasinet Stern imponerat konstaterar, och kallar det "århundradets besök".
Resan blev en stor framgång, och gav "Västtyskland status som en jämbördig spelare på världsscenen", skriver forskaren David Shiels i en blogg. Den återupprättade relationen, tillsammans med den franske presidenten Charles de Gaulles avgång 1969, öppnade för att Storbritannien sedan kunde bli medlem i nuvarande EU i 47 år, från 1973 till 2020.
"Börja inte"
Men även om Elizabeth charmade tyska folket gjordes sådant på 1960-talet ännu på upphöjt avstånd. Att stiga ut på gatorna och otvunget prata med vanligt folk var det inte tal om.
– Man skakade aldrig hand, som dottern Anne förklarar i dokumentären Queen of the World.
– Teorin var att det går ju inte att skaka hand med alla, så börja inte.
Drottningens make Philip var dock folkligare, gick gärna fram till samlade anhängare och småpratade.
1970 var tiden mogen för statschefen att följa hans exempel. Familjen gjorde då en påkostad rundresa i Australien. Kanske underlättade de informella och avslappnade australiska umgängesvanorna, för plötsligt var även den förnäma monarken ute och snickesnackade med alla och envar vid de olika utflyktsanhalterna.
– Ungdomar fick sitt livs upplevelse när de kunde se monarken livs levande – och till med och bli tilltalade av henne, konstaterar berättaren uppspelt i en arkivfilm från Tasmanien.
Förfinades av Diana
Därmed var "the walkabout" – som kan översättas ungefär rundpromenerandet – etablerat även bland världens mäktigaste.
Denna svåra konst förfinades sedermera av exempelvis prinsessan Diana, och är numera ett närmast obligatoriskt inslag vid alla dylika evenemang.
Just Diana, som gifte sig med kronprins Charles 1981, var ett av tecknen på att nu kom en ny generation. Spekulationerna tog fart kring om Elizabeth skulle lämna över tronen.
Men de yngre släktingarna drabbades av tragik och skandaler, med en dramatisk kulmen kring Dianas död i en bilkrasch 1997.
Även politiken blev alltmer turbulent kring Irakkriget 2003. Drottningen kom att ses som en stabil klippa i oroliga tider. Kanske har det bidragit till att hon legat mer lågt i samhällsfrågor på senare år. Men hon är lika populär som alltid, och när "Lilibet" nu närmar sig 96-årsdagen väntar sig ingen längre att hon abdikerar.
