Storbritanniens regeringsparti är i fritt fall.
– Man blir paff, säger James Savage, grundare och ansvarig utgivare för den svenska editionen av den engelskspråkiga tidningen The Local.
Samtidigt hade han inte väntat sig att händelseutvecklingen skulle vara fullt så dramatisk – och ske så snabbt. Över telefonlinan skrattar han klentroget.
– Att den här sexåriga politiska krisen har nått ännu en kulmen ... Någonstans trodde man att det inte kunde bli värre, men ja, man var naiv igen.
Minst tre falanger
Läget inom Konservativa partiet har varit tumultartat i många år. De senaste turerna har lett till ett rejält ras i opinionen – enligt de senaste mätningarna ligger Tories nu 35 procentenheter bakom socialdemokratiska Labour. För att komma i närheten av lika dåliga siffror behöver man gå tillbaka till John Majors tid vid makten på 1990-talet, enligt Savage.
– Det är ett parti som mår väldigt, väldigt dåligt. Nu bäddar det dessutom för nya falangstrider – i synnerhet om Boris Johnson försöker bli premiärminister igen, säger han.
Och det är just falanger, fraktioner och splittringar som har lett fram till dagens sönderfall. Genom Tories löper en spricka som präglas av osämja och oenighet om hur partiet – och landet – ska styras. Den största utmaningen nu är att lyckas ena partiet, säger James Savage. Men det är lättare sagt än gjort.
– Det finns åtminstone tre motstridiga falanger som strider mot varandra. De måste få bukt med den ekonomiska krisen – som de delvis skapat själva genom Liz Truss budget – och samtidigt hantera alla andra problem som bubblar. De behöver lugna marknaden och samtidigt återfå förtroendet från vanligt folk, skapa åtgärder som hjälper britterna i deras tuffa vardag. Det är en enorm utmaning.
För nära hårdaste brexitörerna
Brexit är en av de stötestenar som sått split inom partiet. David Camerons hastiga sorti efter brexitomröstningen 2016 lämnade partiet i en svår situation och spänningarna under brexitprocessen gjorde inte saken bättre, säger Lena Karlsson, redaktör på Utrikespolitiska institutet (UI) som följt brittisk politik i många år. Enligt Karlsson kom sig Liz Truss fall delvis av att hon lierade sig med de allra hårdaste brexitörerna.
– Men egentligen handlar det om en större kris som grundar sig i att ingen lyckats överbrygga de klyftor och fraktioner som fanns redan innan brexit, säger hon.
Frågan är vad som kan rädda Tories nu.
– Det är viktigt att man enas och försöker driva igenom ett partiledarval väldigt snabbt, att man visar att man kan få en ny ledning på plats som kan försöka stabilisera landet, säger Lena Karlsson.
Kaos nya normala?
Ytterligare ett stort problem är att ingen kandidat tycks självklar i det maktvakuum som uppstått efter Truss. Det kan visa sig lika svårt att enas om en ny partiledare som att enas om en sammanhållen politik.
Max tre kandidater kan ge sig in i striden om att bli nästa partiledare - och därmed landets femte konservativa premiärminister på drygt sex år. Tories har 357 parlamentsledamöter och en kandidat behöver stöd av minst 100 ledamöter för att komma vidare till den omröstning som är planerad till senast nästa fredag.
Bland de som räckt upp handen finns Rishi Sunak, Penny Mordaunt, Kemi Baden, Grant Shapps och Suella Braverman. Och så Boris Johnson.
Lyckas "Bojo" få 100 ledamöters stöd så har den omsusade exledaren väldigt god chans att bli premiärminister igen, spår James Savage. Men skulle bädda för mer kaos.
– Kaos verkar oavsett vara den nya normen i brittisk politik, men kommer Johnson tillbaka kommer det bli minst sagt turbulent, säger han.