Det som gör det hela oroande är att de två militära styrkorna är mycket välutrustade – och någorlunda jämnstarka, enligt Johan Brosché, docent i freds- och konfliktkunskap vid Uppsala universitet och docent i internationella relationer vid Stockholms universitet.

– När de nu börjar strida mot varandra behöver de inte skaffa vapen eller rekrytera folk. Det finns redan på plats, vilket gör att det kan bli väldigt intensiva strider direkt, säger Brosché.

TT: Finns det risk för inbördeskrig?

– Ja, absolut. Beroende på hur man definierar det har inbördeskrig i Sudan egentligen aldrig tagit slut, utan pågått under lång tid. Men intensiteten och var striderna äger rum har varierat.

Att man nu strider i huvudstaden Khartum benämner Brosché också som oroande. Ännu på fredagen sade parterna att de var villiga att lugna ner situationen, men i stället eskalerade allt på lördagen.

Process mot civilt styre

Armén leds av general Abdel Fattah al-Burhan och har under de senaste två åren, sedan statskuppen 2021, fungerat som statschef. Mohamed Hamdan Dagalo som leder RSF (Rapid Support Forces), har haft den näst högsta befattningen.

En process har satts i gång för att försöka komma ifrån det militära styret och få till stånd ett civilt styre. Det är i den processen som spänningar uppstått mellan de två fraktionerna, säger Brosché.

– Om man lämnar över makten till civila, vem ska då leda armén? Den traditionella ledaren för armén eller ledaren för de paramilitära styrkorna? Det har uppstått en maktkamp om hur det här ska göras.

Brosché vill inte kalla striderna för en kupp – det är svårt att säga vem som gjort vad. Under lördagen kommer det ständigt nya, obekräftade, uppgifter om händelseförloppet.

– Det är jättesvårt att veta vad som händer just nu. RSF och militären säger olika saker. Situationen ändras timme för timme.

Kapacitet hos folket

Nu måste man fokusera på att dämpa den akuta konflikten för att den inte ska eskalera ytterligare – men på sikt måste man arbeta för en övergång till civilt styre, enligt Brosché.

– En sak som är väldigt svårt med det är hur man minskar makten hos de personer som har vapnen. Om de har ekonomiska och politiska intressen av att ha kvar makten står man inför en väldigt stor utmaning.

Brosché tror ändå på en framtid för Sudan – allt beror på tidsramen.

– Om det är en period där konflikten är mindre intensiv än åren innan då är det ändå en mängd människoliv som inte har gått till spillo, även om man inte har uppnått allt man vill.

– Det finns en stark kapacitet hos det sudanesiska folket som de inte minst visade när de lyckades avsätta presidenten Omar al-Bashir som 2019 hade suttit på makten i 30 år.

Enligt Brosché representerar ingen av parterna Sudans befolkning och folket har genom protester visat att de vill ha civilt styre, demokrati och politiskt inflytande – vilket både armén och RSF motsatt sig.