Den 22 november 2005 fick Tyskland i Angela Merkel sin första kvinnliga förbundskansler. "Kohls flicka", som hon nedlåtande kallades, hade manövrerat ut både sin tidigare beskyddare Helmut Kohl och rivalerna i partiet, och tog med sig sina erfarenheter av livet i DDR in i det västdominerade politiska Berlin.
Sedan dess har 15 år gått – och Merkel står på toppen av sin popularitet. De senaste åren har hon fått ett mer smickrande tillmäle, nämligen "Mutti" – morsan.
Snabbare förändring
Att förbundskanslern har blivit något av en tysk landsmoder är svårt att förneka. Frågan är om hon är den sista i sitt slag.
– Samhällen förändras snabbare i dag. Kraven ökar, ledare är mycket mer utsatta som individer, som symboler för politiken. Det gör att jag tror att få personer utanför de rena diktatorernas krets kommer att ha så här långa ämbetsperioder, säger Rutger Lindahl, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Flera av 1900-talets stora europeiska reformprojekt är svåra att föreställa sig med den snabba omsättning i toppen som präglar politiken i många länder i dag. I Tyskland duon Adenauer-Erhard och deras "Wirtschaftswunder" under rekordåren efter kriget, här i Sverige ATP, föräldraförsäkringen och förskoleutbyggnaden under Erlander och Palme.
Interna motsättningar
I framtiden kanske också den typen av stora förändringsprocesser blir sällsynta, för att ersättas av punktinsatser och fokus på enskilda frågor, tror Lindahl. En sådan utveckling skulle gå hand i hand med dynamiken i de stora tyska partierna, Merkels CDU och socialdemokratiska SPD, som båda präglas av starka interna motsättningar.
Då medlemmarna har svårt att enas om en tydlig politisk linje ökar sannolikheten för ett fenomen som blivit allt vanligare i den tyska politiken, nämligen att partiernas ledare och kanslerkandidat är två olika personer.
– I så fall måste man i stort sett för varje val försöka hitta den mest lämpliga kandidaten att lansera som partiets eller koalitionens förbundskansler. Omsättningen följer med tidsandan. Även så långa ämbetsperioder som tio år kommer nog att vara sällsynta, säger Lindahl.
Förkroppsligar stabilitet
Så hur har då Merkel lyckats hålla sig kvar vid makten så länge? Kanske genom att förkroppsliga en egenskap som många tyskar håller högre än allt annat: stabilitet.
– Det finns en fruktan för instabilitet, med inflation, arbetslöshet och oroligheter. Merkel har då stått för stabilitet. Det gjorde även en sådan som Willy Brandt, och Helmut Kohl, som var lite stor och fryntlig och så, en man som red ut stormar, säger Lindahl.
– Även bristen på klädstil, flärd och extravagans tror jag har tilltalat väldigt många tyskar, som tänkt att det här inte är en politiker som vill skina och gotta sig på högsta nivå, utan en tant som verkligen jobbar. En "Mutti", en morsa, fortsätter han.
Gick om Adenauer
Redan i fjol gick Merkel om förbundsrepublikens fader Konrad Adenauer, som satt vid makten i fjorton år mellan 1949 och 1963. Skulle regeringsbildningen efter valet i september 2021 dra ut rejält på tiden kan hon passera även Kohl, och därmed bli Tysklands längst sittande förbundskansler någonsin.
Slutet på ett maktinnehav, och kanske också på en era.