Mitt i natten ringer Anna-Marit Löfmarks telefon. Hon blir ombedd att komma ner från bostaden ovanför sjukhuset. Nyvaket skyndar hon sig ner till akutmottagningen.

– Där ligger en ung man, utan sammanhållande skallben. Vi behandlade honom trots att han var bortom räddning, eftersom en läkare hotades till livet av patientens anhöriga.

Det här är ett av de minnen som Anna-Marit Löfmark sent kommer att glömma från sin tid som narkosläkare i hamnstaden Aden. Staden är belägen på den sydvästra kusten mellan huvudstaden Sanaa i norr och Adenviken som separerar Jemen från Afrikas horn i söder.

– Denna sönderbombade stad. Allt är huller om buller. Det är en salig blandning av olika byggnader i olika skick, de flesta i en sandfärgad ton. Landskapet är dramatiskt med berg som stupar ner i vattnet. Här syns knappt några kvinnor på gatorna och i trafiken gäller djungelns lag.

Sjukvården i spillror

Kriget i Jemen har pågått sedan 2015 och har av FN beskrivits som den värsta humanitära krisen i världen. Här jobbade Anna-Marit Löfmark för Läkare utan gränser i sju veckor. Hon har jobbat som läkare i 20 år, det här var hennes andra uppdrag för organisationen.

– Sedan jag var liten har jag drömt om att göra insatser för de som har det svårt i världen. Jag anser att alla har rätt till vård oavsett kön eller bakgrund.

I mars varnade FN:s säkerhetsråd för att det humanitära läget i Jemen hade förvärrats. Då beräknades 22,2 miljoner människor vara i behov av hjälp, en ökning med 3,4 miljoner på ett år. Sjukvården är i spillror till följd av kriget. De senaste åren har befolkningen plågats av flera infektionssjukdomar: kolera, malaria och denguefeber. Dessutom har covid-19-pandemin fått förödande konsekvenser.

Finansiella problem

Efter en misslyckad givarkonferens i juni varnade FN:s generalsekreterare, António Guterres, för att majoriteten av de större FN-insatserna kan tvingas att avsluta sin verksamhet. Enligt Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare på Läkare utan gränser, syns redan effekter av FN:s finansiella problem.

— Vi har sett hur flera FN-stödda vårdcentraler har börjat stänga, eller dra ner på sin verksamhet i de områden där vi arbetar. Det är väldigt allvarligt.

Läkare utan gränser har 2 500 anställda och tolv egna sjukhus eller vårdcentraler i Jemen. Anna-Marit Löfmark jobbade på ett traumasjukhus som drivs i regi av organisationen. Hon är djupt imponerad av den lokalt anställda personalen som kämpar för att rädda liv varje dag under extrema omständigheter.

– Alla som kommer dit har någon form av fysiskt trauma. De flesta vi behandlade hade öppna frakturer eller buk- och thoraxskador efter trafikolyckor eller skottskador. Vi fick in mellan 10 och 15 patienter varje dag.

TT: Vad är du mest stolt över från din tid i Jemen?

– Vi räddade en familjefar som kom in till oss med svår blodförgiftning efter en bukskada. Patienten svävade mellan liv och död i flera dagar. När han till slut vaknade och log mot oss var jag oerhört stolt, säger Anna-Marit Löfmark.