– Det finns en gemensam fientlighet mot Turkiet, säger Lund till TT.
Den militära alliansen SDF förbereder sig för långa strider om Turkiets president Recep Tayyip Erdogan gör verklighet av sina planer att med militära medel skapa en "säker zon" längs den turkiska gränsen tre mil in i Syrien. Efter ett möte meddelar SDF att deras mål är att minska spänningar längs gränsen, men att de kommer vända sig till Bashar al-Assads regering i Damaskus för hjälp om invasionen äger rum.
– Det har möjligen blivit tydligare nu, men det har egentligen hela tiden stått klart att SDF i valet mellan Turkiet och Assad-regeringen alltid kommer att luta sig mot den senare, säger Aron Lund, Syrienkännare och Mellanösternanalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Komplex relation
Relationen mellan SDF, som stöttas av USA, och Assad har varit kylig de senaste åren, men enligt ett uttalande från gruppen är de redo att "samordna med Damaskusregeringens styrkor för att bemöta alla möjliga fientliga anfall från Turkiet och skydda syriskt territorium från ockupation".
Aron Lund beskriver förhållandet mellan SDF och den syriska regimen som komplex. Han lyfter fram att Damaskus å ena sidan har ett starkt intresse av att inte förlora ytterligare territorium till Turkiet, eftersom Ankara inte visat några tecken på att man är beredd lämna tillbaka det man tagit.
– Samtidigt är Assad inte alltid missnöjd med att Turkiet sätter press på de kurdiska grupperingarna, inklusive SDF, eftersom det innebär att de tvingas in i regimens armar via ryssarna.
Rysslands roll oklar
Just Ryssland och dess närvaro i vissa av de SDF-kontrollerade områdena är sannolikt ett starkt bidragande skäl till gruppen nu valt att vända sig till regimen, enligt Lund.
Kreml är sedan flera år tillbaka en av de ledande aktörerna i Syrienkriget och slöt exempelvis 2019 en överenskommelse med Turkiet om en "buffertzon" i norra Syrien som innebar att kurdiska styrkor tvingades lämna vissa områden.
Som situationen ser ut nu är det osäkert om SDF kan lita på att få backning av ryska styrkor om Turkiet gör verklighet av sina planer.
– Ryssland har sagt att om det ska interveneras i Syrien måste det ske i samarbete med den syriska regimen, men det är en del av standardretoriken. Moskva har även skickat en delegation till Ankara, så det ser ut som att ryssarna i någon mån är beredda att kohandla. Sedan vet man förstås inte hur det blir i slutänden, säger Aron Lund.
Signal till Washington
En annan fråga är hur USA, som likt Ryssland har styrkor på plats i vissa områden i norra Syrien, väljer att agera.
Enligt AP kan kurdernas öppning till Assad ses som ett meddelande direkt riktat mot Washington, för att Biden-administrationen ska sätta press på Turkiet och få Erdogan att lägga ned planerna på en offensiv.
– Genom att signalera att man är beredd att vända sig till ryssarna och Assad hoppas man från SDF:s sida att USA ska trappa upp sin inblandning, det vore det bästa för dem eftersom man är direkt allierade med varandra och USA står fritt från övriga inblandade parter, säger Aron Lund.
Han påpekar dock att det är oklart hur stor betydelse ett ökat amerikanskt engagemang skulle få beroende på vilken strategi Ankara väljer vid en eventuell attack.
– Av det som kommit ut hittills ser det ut som att Erdogan verkar sikta in sig på de områden där ryssarna utgjort skyddet snarare än amerikanerna.