Torghandlarna på marknaden ropar ut frukt och bröd till försäljning, frisörerna tar emot sina kunder direkt invid gatan, folklivet blandas med förbiströvande getter och framrusande lastbilar. Den lilla staden Atakpamé i Togo skulle ha varit närmast omöjlig att stänga ned under coronapandemin. Människorna här är ofta för fattiga, för beroende av sina små inkomster, för att ha haft råd att efterleva någon karantän.

Inne på organisationen Acatbli i stadens utkant hörs bara larmet på avstånd. I skuggan av ett träd på gården sitter en grupp kvinnor och samtalar uppsluppet. Inne i lektionssalen sitter en annan grupp, med både män och kvinnor. Till skillnad från merparten av sina landsmän är allesammans i båda grupperna fullvaccinerade mot coronaviruset. Dessutom kan de numera läsa och skriva – men bara fram tills för några år sedan var samtliga analfabeter.

Svåra ämnen

Kvinnorna på gården är elever, och personerna i lektionssalen handledare, i Acatblis kursverksamhet. Gemensamt för dem alla är att de pratar ife, ett språk som ända fram till 1980-talet saknade ett skriftspråk. All offentlig information, liksom skyltar och nyheter, brukade dock förmedlas på Togos officiella språk franska – ett språk som de flesta lågutbildade på landsbygden aldrig lärde sig tillräckligt väl för att kunna läsa.

– I början fanns det i princip ingenting på ife. Men för oss var det ju en prestige att kunna skriva på vårt eget språk, berättar Akoété Agbemadon.

Han är grundare och direktör för Acatbli, som tillsammans med svenska och andra internationella experter har utvecklat ett skriftspråk på ife. Numera arbetar organisationen med att lära vuxna läsa och skriva. Texter och samtal utgår från praktiska frågor nära människors vardag – som att fylla i och följa en enkel odlingsalmanacka. Men även svåra ämnen från deltagarnas liv kommer upp i samtalen.

– Några frågor kan vara: "hur ska jag göra för att mina barn ska få mat att äta och hålla sig friska?" Eller "hur ska jag göra för att skörden ska bli bättre?" Men också "hur ska jag göra för att få min man att sluta slå mig?” berättar Hélène Boëthius, en av de svenska initiativtagarna till ett skriftspråk på ife.

Inte skriva på näsan

Ett viktigt diskussionsämne under senare tid har varit covid-19, och de falska rykten som kringgärdat pandemin – som att injektionerna i hemlighet skulle innehålla giftiga ämnen.

Acatblis gruppledare instrueras att inte styra samtalet, inte "skriva folk på näsan", även om uppenbara osanningar förs på tal.

– Om någon säger något felaktigt ska ledarna bara fråga vad de andra tycker om det. Och det roliga är att det faktiskt funkar. När man samtalar i lugn och ro, i en ganska stor grupp, då kommer man fram till vettiga slutsatser, säger Hélène Boëthius.

Ursprungligen kom hon till Togo för att arbeta med den kristna språkvetenskapliga organisationen SIL International. Syftet med SIL:s projekt var att studera och teckna ned ife en gång för alla, och på sikt översätta bibeln till det lokala språket.

Tar del av sjukvårdsinformation

Behoven i landet var enorma, vilket inte minst Boëthius nära vän Akoété Agbemadon kan vittna om.

– Ifefolket är ett marginaliserat folk. Man kunde gå hundratals kilometer utan att hitta en formell skola. Det uppstod ett begär bland folk att kunna skriva sitt eget språk, berättar han.

Hélène Boëthius stannade i Togo i 15 år, återvände till Sverige och startade en egen biståndsorganisation, Alef, med huvudkontor i Stockholm.

Numera arbetar Alef både med Acatbli i Togo, och med andra samarbetsparter i Benin, Etiopien, Kongo-Kinshasa och Uganda. Nu liksom då är läsinlärning, alfabetisering, en avgörande del i Alefs projekt.

På kurserna fokuseras lärandet på praktiska frågor nära eleverna, som att kunna anteckna skulder och lån eller att kunna skriva ned sin egen adress.

– Jag kände inte ens till mitt eget telefonnummer, men tack vare läs- och skrivkursen kan jag det nu, och kan också skriva in andras nummer, säger Elise Akotem, som gått kurserna hos Acatbli.

"Trodde att vi skulle dö"

Ett annat, högaktuellt exempel på saker som deltagarna får lära sig är att ta del av hälso- och sjukvårdsinformation, och varför det är bra att vaccinera sig mot coronaviruset.

– Vi fick höra att man kunde bli steril av vaccinet, och att man inte skulle kunna få fler barn. Men genom Acatbli fick vi veta att det inte stämde, berättar Ayéssouma Alagbe – numera språkutbildare, men som tidigare själv var analfabet.

Deltagaren Abla Kassegne är inne på samma spår.

– Det har ändrat vår inställning helt. Förut trodde vi att vi skulle dö om vi vaccinerade oss.