Enligt White har Turkiet länge, sedan långt före Erdogans tid, varit ett samhälle med väldigt låg tillit mellan människor.

– Många befarar att om de röstar mot (det styrande) AKP så kommer de ekonomiska fördelar de fått att dras in. Man väntar sig hämnd från nästa parti som får makten, säger hon som en av förklaringarna till att Recep Tayyip Erdogan nu blivit omvald.

Fem år till

White beskriver valet som fritt, på så sätt att turkarna kunnat känna sig fria att rösta på vilken de vill av de tillgängliga kandidaterna. Däremot är det ändå inte rättvist, eftersom flera av de potentiellt starkaste namnen utmanövrerats på förhand.

– Alla möjliga rivaler hade kastats i fängelse eller på andra sätt förhindrats att ställa upp, säger Jenny White, som är professor vid Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet.

Samtidigt fiskade Erdogan ändå oppositionella röster i valrörelsen, varför man stundtals kunde se ett mjukare tonläge. Men nu när han fått fem år till kan presidenten skippa det.

– Jag är väldigt väldigt orolig för Turkiets framtid, förklarar White.

– Nu har de en president som inte har några gränser, han kan göra vad han vill, han har all makt.

Kan bli maktkamp

Den allt starkare maktkoncentrationen hos presidenten är resultatet av en folkomröstning som Erdogan anordnade 2017.

Men ett så nytt och oprövat system blir också känsligt, vilket aktualiserades då den 69-årige Erdogan hastigt insjuknade häromveckan.

– Hans hälsa är avgörande, om han inte finns där är det oklart vem som bestämmer.

– Om han dör vet man inte vad som händer, det kan utbryta en maktkamp.

Men många verkar räkna med en fortsatt stabil Erdogan, och röstade mot förändring – trots en nästan kollapsande ekonomi och ett omfattande vanstyre. Jenny White ser djupt rotade strömningar i det turkiska samhället bakom detta.

Väcker misstänksamhet

Hon beskriver oppositionskandidaten Kemal Kilicdaroglus kampanj som baserad på "fred, kärlek, mångfald, vi älskar alla" – en slags liberal öppenhet som också kan uppfattas som hotfull.

– Vi ser detsamma i USA nu. Och i Turkiet, om man säger att allt går för sig, allt och alla är tillåtet – då vet man inte vilka dessa människor är, man vet inte vem som är med dig, emot dig.

Det väcker många turkars misstänksamhet, förklarar hon, och nämner som exempel att Erdogan fått stort gensvar när han utropat hbtq-minoriteter som den turkiska familjens fiender.

– Gränslösa människor anses inte ha någon heder, de är inte pålitliga. Och Turkiet har redan otroligt låga nivåer av tillit mellan människor.