Valet den 14 maj blev en chock för oppositionen. Sittande president Erdogan säkrade 49,5 procent medan utmanaren Kemal Kiliçdaroglu, som buren av historiskt bra opinionssiffror tycktes segerrusig in i det sista, fick knappt 45 procent av väljarstödet.

– Erdogans dominans över medierna, institutionerna och statskassan gav utdelning och försöken att rösta bort ett auktoritärt system misslyckades, konstaterar Bitte Hammargren, journalist och författare som länge bevakat Turkiet och Mellanöstern.

Inför söndagens andra valomgång, som måste till då ingen av kandidaterna nådde 50 procent, tycks oppositionens hopp ha grusats. Erdogan är bara runt 550 000 röster från segern, medan Kiliçdaroglu behöver finna stöd hos ytterligare minst 2,7 miljoner turkar. För Bitte Hammargren, som nyligen utkom med boken "Drama utan slut: Turkiet 100 år", är valet avgjort.

– De som gick oväntat bra i valet var turknationalister i olika konstellationer. Kiliçdaroglu måste nu mobilisera dels dem som röstade på honom i första omgången, det vill säga även kurder, dels turknationalister och däri finns en olöslig motsättning.

Ultranationalistiskt stöd

Chanserna blev inte större med måndagens besked från ultranationalisten Sinan Ogan, som nådde dryga fem procent i första rundan. Ogan sade då att han backar Erdogan, vilket tros göra det ännu svårare för Kiliçdaroglu att locka Ogans väljare.

– Med Ogan i ryggen kan Erdogan fortsätta att rida på den turknationalistiska vågen. Det gör det svårare för Kiliçdaroglu att vinna så pass många röster från Ogans läger att det faktiskt skulle förändra något, säger Bitte Hammargren.

För svensk del har det turkiska valet framför allt handlat om vilken president som snabbast skulle godkänna Sveriges Natoansökan. Kiliçdaroglu har lovat att lägga ner Turkiets motstånd mot att Sverige går med i Nato vid en valseger. Med Erdogan ser det mörkare ut.

Fortsätter bromsa?

I en intervju med CNN i förra veckan hävdade presidenten att Turkiet fortfarande inte är redo att släppa in Sverige i försvarsalliansen. Den stora frågan är vad som sker vid Natos toppmöte i Litauen i juli, säger Bitte Hammargren.

– En del turkiska bedömare tror att Erdogan inte kan fortsätta att stoppa Sverige i Vilnius. Men han vill ha något tillbaka. Frågan är vad som kommer att räcka för att han ska kunna visa sina väljare att han fått något.

Ännu en mandatperiod med Erdogan vid rodret innebär att Turkiet blir alltmer auktoritärt – samtidigt som den globala trenden med auktoritära styren genom valurnor stärks, enligt Hammargren. Många inom oppositionen fruktar "det värsta": att Erdogan kommer att sitta kvar på livstid.

"Ekonomin blöder"

För gemene turk är frågan kring den sargade ekonomi kanske den mest centrala. De senaste åren har en skenande inflation drastiskt sänkt människors levnadsstandard. När resultatet från den första valomgången stod klart föll Istanbulbörsen och den turkiska liran damp till ett nytt lågvattenmärke jämfört med dollarn.

Erdogan gick till val med högtflygande ekonomiska löften – men resurserna för att infria dem existerar inte, säger Bitte Hammargren.

– Ekonomin är Erdogans akilleshäl när han ska fortsätta att leda landet. Den turkiska ekonomin blöder och valutareserven är nästan tömd.