Skalven som skakade Turkiet och Syrien natten till i måndags har lämnat efter sig en humanitär katastrof.
– Vi tror att det finns tusentals begravda under kollapsade hus och bråte. Det är en svår situation, vi är desperata, säger Oben Coban, talesperson för Rädda Barnen i Turkiet.
Runt om på gatorna ligger högar av grus och bråte där hus brukade stå. Enligt Coban har man fortfarande inte nått fram till alla drabbade samhällen, och det börjar bli bråttom.
– Människor var tvungna att springa ut på gatorna, inga tjänster erbjuds, det finns ingen mat, inget vatten eller internet. Samtidigt finns inte någon gas och människor behöver överleva på gatorna. Det är minus tio grader, säger han.
Barn mer känsliga
På vissa platser har vit nyfallen snö lagt ett täcke över förstörelsen. Snön är ytterligare något för hjälparbetarna att hantera. Behovet av filtar och vinterkläder är akut.
– Barn är mycket känsligare för kyla och även om de överlever den initiala chocken så kan de separeras från sina familjer och behöva åka till sjukhus. Kyla, undernäring och allt sådant skapar stora bekymmer med posttraumatisk stress, säger Oben Coban.
Själv befinner han sig i Istanbul och försöker koordinera insatserna, samtidigt som han pratar med medier och tjänstemän som vill veta hur läget ser ut.
– Det blir mer och mer hektiskt här. Vi har fortfarande inte kunnat nå de flesta av platserna. Vi befinner oss i en väldigt olycklig situation, men vi måste fortsätta för dem vi försöker hjälpa.
Som en krigszon
Många i den lokala personalstyrkan drabbades också av jordbävningen, så behovet av hjälp utifrån är stort.
– Först och främst är behovet av räddningspersonal akut, räddningsutrustning och sådant behövs nu. För varje minut som går släcks liv under bråten och husen.
Men det är inte bara kylan och de omedelbara skadorna som oroar Coban. Det kommer att ta många månader innan barnen som just nu försöker överleva på gatan får sätta sig i skolbänken igen, tror han. Han jämför situationen med en krigszon.
– Det är tidigt att säga, men om man tittar på antalet människor som mist livet, på hur många byggnader som kollapsat och på krissituationen som uppstått är det ingen större skillnad. Resultatet är i princip detsamma.