När den tyske förbundskanslern Olaf Scholz på torsdagen väntas besöka Kiev i sällskap av den franske presidenten Emmanuel Macron och den italienske premiärministern Mario Draghi har det gått snart fyra månader sedan Ryssland inledde sitt brutala anfallskrig mot Ukraina.
En lång rad europeiska ledare har redan avlagt visit i den ukrainska huvudstaden för att visa sitt stöd. Från tyskt håll har utrikesminister Annalena Baerbock stått för resandet, medan Scholz – som så sent som nio dagar före den ryska storinvasionen reste till Moskva och deklarerade att säkerhet i Europa bara kan uppnås tillsammans med Ryssland – stannat i Berlin.
Såväl Ukraina som andra östeuropeiska länder har riktat hård kritik mot Tyskland och Scholz för undfallenhet mot Ryssland, oförmåga att tala klarspråk om kriget och för begränsade och långsamma vapenleveranser. Förbundskanslern har avfärdat anklagelserna, och uppmanade så sent som i måndags alla som "uttrycker sina åsikter om det ena och det andra" att tänka innan de talar.
Anledning till självkritik
Starka krafter i Scholz parti Socialdemokraterna (SPD) försvarade in i det sista den rysk-tyska gasledningen Nordstream 2 och vände först under galgen. Ledande företrädare har sågat förslag om importstopp för rysk gas och olja, och tidigare i juni vägrade den socialdemokratiska försvarsministern Christine Lambrecht i en radiointervju svara på huruvida hon vill att Ukraina går segrande ur kriget.
SPD-ledaren Lars Klingbeil, som i december 2021 tog över ena halvan av det delade ordförandeskapet, säger till TT under ett besök i Sverige att han tycker att partiet har anledning att vara självkritiskt.
– Ja. Och det var jag tidig med att slå fast offentligt.
Stolt över Brandt
Både SPD och Angela Merkels kristdemokrater har "väldigt länge – för länge" klamrat sig fast vid idén om att upprätthålla en god relation till Moskva, tycker Klingbeil.
– Jag är väldigt stolt över Willy Brandts "Ostpolitik", men någonstans på 2000-talet övergick konceptet "Wandel durch Annäherung" (ungefär "förändring genom närmande") allt mer i "Wandel durch Handel" ("förändring genom handel"). Man började se saken ur ett strikt ekonomiskt perspektiv. Och kanske redan 2008 med Georgienkriget, eller senast 2014 med den folkrättsvidriga annekteringen av Krim, sedan Navalnyj och Tiergartenmordet i Berlin, borde man ha börjat se annorlunda på den ryska politiken under president Putin, säger han.
Klingbeil tror trots kritiken inte att Tyskland upplevs som opålitligt, utan att många länder i Central- och Östeuropa önskar att Tyskland intar en tydligare ledarroll.
– Jag ser det som ett tydligt uppdrag: att Tyskland måste uppträda mycket starkare som en ledarnation på den europeiska och internationella arenan, säger han.
