Jurij Korpan är far till tre barn och arbetade inom byggbranschen innan han mobiliserades i augusti 2022.

Nu har den ukrainske soldaten precis återvänt från en veckas strider vid fronten i Bachmut, en stad som föll helt i ryska händer i maj efter en intensiv strid som varade i nästan ett år.

Under sin sista dag vid fronten minns Jurij Korpan att “bombningarna började klockan fyra på morgonen med granatkastare och artillerield”.

– Sedan lugnade det ned sig lite. En timme senare anföll fienden, säger han till nyhetsbyrån AFP.

– Vi stred tillbaka med maskingevär, raketgevär och granatkastare, fortsätter han.

Avancerat långsamt

Sedan starten av motoffensiven i juni har ukrainska styrkor långsamt avancerat norr och söder om Bachmut i ett försök att omringa ryska styrkor i en så kallad kniptångsmanöver och så småningom återta staden.

Han håller inte reda på hur många ryska soldater han har dödat – det är “meningslöst”, anser han.

På frågan om han känner sig rädd svarar han:

– Naturligtvis är du rädd, men du tar dig samman. Och när du slåss försvinner rädslan. I strid kan du inte vara rädd, du måste övervinna rädslan och fullfölja din uppgift. Rädsla är också en fiende.

"Bachmut kommer bli vårt"

I södra Bachmut leder 31-årige Vitalyj Stolyartjuk en infanterienhet som stridit och avancerat kring byn Klishchiivka.

– Visst är det läskigt, bara en dåre skulle inte vara rädd, säger Vitalyj Stolyartjuk som arbetade som bartender i Odessa före kriget.

– Jag tror på Gud och jag ber alltid för att mina bröder och jag ska komma levande ur striden. Man måste hålla huvudet kallt och ha en 360-gradersvy, fortsätter han.

Mindre än två kilometer från de ryska ställningarna gör Masik, en 27-årig drönarpilot, sitt för att bidra till motoffensiven.

– Det är ofta fiendens artilleri flyger runt här, säger Masik som ligger nedgrävd i en skyttegrav som skyddas av några träd.

Vägen för att nå hans position är full av kratrar, men Masik säger att han är “optimistisk” när det gäller Ukrainas chanser att lyckas.

– Bachmut kommer att bli vårt, säger han.

Stolyartjuk säger att han hoppas kunna “åka hem till Odessa vid havet så snart som möjligt”.

Korpan, som pratar i telefon eller chattar med sin familj så ofta som möjligt, säger att han skulle vilja åka på semester med dem, kanske efter sommaren.

– Jag hoppas att vi kommer att jaga bort ondskan från vårt land. Män kan återvända till sina fruar, barn kan få sina föräldrar igen och vi kan återuppbygga vårt land, säger han.