Barnmat, tandkräm, bindor, kex. I en lagerlokal i Lviv i västra Ukraina packar Iryna Sharova kartonger som ska skickas till flyktingar och andra civila nära krigets frontlinjer i söder och öst.
Hon delar sin tid mellan att vara kommunikationsansvarig på ett fastighetsföretag och att volontärarbeta för organisationen Quasar som hjälper utsatta i krigets Ukraina. Så mycket annat hinner hon inte med.
– Jag jobbar mellan tio på morgonen och midnatt. Sedan tittar jag lite på Netflix och förbereder nästa dags lunch, berättar hon för TT:s utsände.
– Mina chefer är okej med att jag inte alltid presterar på topp på jobbet just nu.
Direkt när Ryssland inledde sin storskaliga invasion den 24 februari tömde Iryna Sharova sina bankkonton och donerade allt till den ukrainska armén.
– Vad ska jag med pengar till om inte mitt land existerar om några dagar, tänkte jag. Så resonerar jag kring mitt volontärarbete också. Vi måste hjälpa de här människorna, för utan dem kan vi inte starta om ekonomin och bygga upp landet igen, säger hon.
Ska rycka in
Bland volontärerna på lagergolvet i Lviv finns bland andra en flykting från Luhansk i östra Ukraina och två män i tjugoårsåldern – en italienare och en britt – som arbetar där i väntan på att rycka in som frivilliga i armén. Quasar grundades direkt efter invasionen i februari.
– Att organisationen fortfarande existerar är en stor prestation, för vi lever helt på smådonationer från folk runtom i världen, säger Iryna Sharova.
– Det är ett under att vi inte blivit utbrända.
Lviv, en stad med drygt 700 000 invånare nära gränsen till Polen, är så långt från frontlinjerna som det går att komma i Ukraina. Men kriget är ändå närvarande i staden. Flyglarmet tjuter nästan dagligen, även om de flesta Lviv-bor numera låter bli att gå ner i skyddsrummen. Överallt syns soldater på permission. Flera gånger i veckan begravs unga män från staden som stupat i striderna.
Sönderskjutna stridsvagnar
På torget Rynok i stadskärnan står rostiga sönderskjutna ryska stridsvagnar uppställda, och folk tar selfies intill dem. Runt om i Lviv arbetar volontärer med att hjälpa civila och den ukrainska armén.
Stanislav Kyryllov balanserar fyra fullpackade pappkartonger på väg från en restaurang som fungerar som ett tillfälligt lager för hjälpsändningar. De ska skickas per post till städerna Dnipro och Zaporizjzja i östra Ukraina, dit många flyktingar från ryskockuperade områden kommit. Innehållet är abortpiller och utrustning för att samla bevismaterial för sexuella övergrepp.
– Det finns ett stort behov av det bland flyktingar från de ockuperade områdena, säger Kyryllov.
Före kriget försörjde han sig som skådespelare och trummis. Han visar ett klipp på sin telefon där han medverkar i en reklamfilm för ett kasino. Paljanytsia, den hjälporganisation som han är del av, bildades av kulturarbetare när kriget bröt ut.
– Armén var redo för kriget, men sjukvården var det inte. Det blev snabbt brist på medicinsk utrustning för amputerade och annat. Vi började samla in läkemedel och utrustning från Europa och USA.
Donationerna sinar
– Många av våra vänner som är skådespelare och musiker är också soldater vid fronten. Ibland får vi önskemål från dem och skickar saker som första hjälpen-lådor och blodstoppare.
Men på senare tid har donationerna till Paljanytsia tunnats ut.
– Det verkar finnas en krigströtthet i Europa och på andra håll, säger Kyryllov.
Småskaliga ukrainska hjälporganisationer stod för nästan all humanitär hjälp under krigets första månader. Men av de motsvarande 26 miljarder kronor som donerades till hjälparbete i Ukraina gick endast 0,24 procent till lokala grupper. 85 procent av pengarna hamnade hos stora internationella hjälporganisationer med begränsad närvaro i landet, enligt en rapport från den brittiska organisationen Humanitarian Outcomes som släpptes i juni.
Proportionerna mellan pengar som går till internationella respektive lokala organisationer är ungefär samma nu som då, enligt rapportförfattaren Abby Stoddard.
– De människor som står för merparten av hjälparbetet har minst stöd och sämst tillgång till kapital, säger hon till TT.
Vill undvika risker
De internationella hjälporganisationernas hårda regelverk har hindrat dem från att snabbt fördela pengar till lokala ukrainska grupper som är aktiva i de värsta krigszonerna, skriver Humanitarian Outcomes. Att de internationella organisationerna inte velat utsätta sin personal för fysiska risker har lett till att de varit frånvarande i de farligaste områdena, enligt rapporten.
– De internationella organisationerna försöker hitta mer personal, men det har gått trögt och de är fortfarande inte på alla de platser där de behövs, säger Stoddard.
Paljanytsia är en av de lokala organisationer som märkt av riskerna med att leverera förnödenheter nära frontlinjerna.
– I mars dog en av våra volontärer när hon körde en hjälpsändning och träffades av en rysk raket, säger Stanislav Kyryllov.
– Sedan dess försöker vi sköta leveranserna med posten, som lyckligtvis fortfarande fungerar.
