Tio bussar körde långsamt in på Zaporizjzjas öde gator på söndagskvällen med 174 personer som evakuerats från Mariupol-området. Bland dem fanns minst 30 av de 51 civila som evakuerats från stålverket Azovstal, där uppskattningsvis ett par tusen ukrainska soldater fortfarande befinner sig. Både ukrainska och ryska myndigheter har sagt att dessa civila är de sista icke-stridande från stålverket.

– Det var hemskt i bunkrarna, säger 69-åriga Ljubov Andropova, som befunnit sig i Azovstal sedan den 10 mars.

– Vatten rann ner från taken. Det var mögel överallt. Vi var oroliga för barnen, för deras lungor, fortsätter hon.

Hon berättar att det var konstant beskjutning och att de var rädda att bunkern skulle kollapsa.

– Allt skakade, vi gick inte ut.

Eldade med handsprit

Stålverket är den enda delen av Mariupol som inte står under rysk kontroll. Tack vare dess tunnlar och bunkrar djupt under jorden hade många civila valt det som den säkraste platsen att ta skydd.

Bara några dagar efter att kriget började den 24 februari tog Dmytro Svijdakov skydd i bunkrarna med sin fru och 12-åriga dotter. De gick in i industrikomplexet den 27 februari. Det skulle ta mer än två månader innan de kunde lämna det.

Inklämd i en bunker med 50 till 60 personer var den första och en halv månaden uthärdlig, säger han. Men sedan intensifierades beskjutningen och det var ont om mat i bunkrarna. Arbetarnas skåp letades igenom i jakten på föda och när bränslet till matlagning tog slut använde de handsprit i stället – något som det fanns gott om på grund av pandemin.

– Vad ska man göra när det inte finns något, säger Dmytro Svijdakov.

Soppa en gång om dagen

Jehor, en stålverksanställd som tog skydd i bunkern med sina två söner, sin fru och deras hund, säger att när maten tog slut så fick de hjälp av soldaterna.

– Vi hade inte klarat det annars, säger han.

– Jag vet inte hur länge vi kunde ha överlevt, men vi skulle definitivt inte ha klarat oss tills i dag.

De sista dagarna hade de bara pasta, vatten och lite kryddor kvar – tillräckligt till soppa en gång om dagen.

Han tog med sig familjen in i fabriken den 1 mars för skydd, efter det att han med nöd och näppe undkommit att bli beskjuten när han var ute med sin hund.

Trots den omfattande förstörelsen av Mariupol valde några av de 51 evakuerade från Azovstal att stanna kvar i staden, uppger FN.