"Nej till kriget", "Krig är skamligt och brottsligt". Budskapen på plakaten som tusentals ryska demonstranter höll upp på gator och torg dagarna efter att Ryssland inlett sitt fullskaliga krig mot Ukraina var tydliga.
I dagens Ryssland har protesterna försvunnit från det offentliga rummet. Kremls propagandamaskin går på högvarv, men Stefan Ingvarsson, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska Institutet (UI), vänder sig mot bilden av att hela befolkningen är hjärntvättad.
– Hjärntvättad är den minoritet av föräldrar som gladeligen ser sina söner marschera iväg i detta meningslösa krig. Sådana finns det säkert, men det är inte den dominerande bilden, säger han.
Mer intressant, enligt Ingvarsson, är att se på de krafter som möjliggör kriget och varför de får sådant genomslag.
– Många säger att det är omoraliskt att ryssarna inte protesterar, men jag vill vända på det och titta på de som möjliggör det här kriget. Exempelvis lärare som för ut nya hatfulla budskap i skolorna och personer inom medieapparaten som sprider ren desinformation till den egna befolkningen.
Soldatmödrar "farlig kraft"
Under det senaste året har oberoende ryska medier som radiokanalen Moskvas Eko och den liberala tv-kanalen Dozjd stängts. I mars antogs en lag, enligt vilket den som "medvetet sprider falsk information om de ryska styrkorna" riskerar 15 års fängelse.
En grupp som trots det hårda klimatet har haft en betydande position i det ryska civilsamhället är Ryska soldatmödrarnas kommitté. Den bildades i slutet av 1980-talet för att uppmärksamma den ökända pennalismen inom den ryska armén. Mödrarna spelade även en viktig roll i protesterna mot Rysslands första krig i Tjetjenien. I dag är den dock splittrad, enligt Rysslandsforskaren Carolina Vendil Pallin vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
– Sovjetunionen och senare Ryssland var på många sätt ett patriarkalt samhälle och soldatmödrarna fick ett genomslag som många andra kanske haft svårt att få. I dag är medlemmarna stämplade som utländska agenter och man försöker på alla sätt att misstänkliggöra dem, säger hon.
Iscensatt tebjudning
Men vid det ryska firandet av Mors dag i november försökte Kreml rida på soldatmödrarnas forna kraft genom ett iscensatt evenemang: En rad guldkantade tekoppar hade prydligt placerats ut på det ovala bordet i presidentresidenset utanför Moskva. 17 "soldatmödrar" hade placerats nära Putin, som i ett utkablat tv-klipp sade med allvarlig röst att han var medveten om att "inget kan ersätta förlusten av en son".
Men enligt Carolina Vendil Pallin var de 17 kvinnorna runt bordet dock knappast några sörjande soldatmödrar.
– Kreml hade bestämt att låta Putin träffa mödrar till soldater som dödats i kriget – men lyckades inte hitta några som stödde operationen, säger hon.
– I efterhand har det visat sig att flera av kvinnorna som träffade Putin var verksamma inom partiet Enade Ryssland och inom statliga patriotiska organisationer.
Upprörd far
Enskilda protester mot kriget, inte minst mot det ökande antalet döda ryska soldater sker dock alltjämt i sociala medier.
Ett exempel är inläggen från Dmitrij Skrebets, vars 19-årige son är ett av krigets offer. Sonen ingick i besättningen på den ryska robotkryssaren "Moskva", som i april sänktes av Ukraina.
"Man har sagt att hela besättningen har evakuerats. Det är en fräck och cynisk lögn”, skrev Skrebets på sociala medier dagar efter förlisningen.
– Pappan som förlorade sin son på "Moskva" är ett exempel på en förälder som känner att han förlorat allt. Och som säger att makten ljuger, säger Carolina Vendil Pallin.
Reflex att titta bort
Att sia om hur länge Ryssland kan fortsätta att skicka unga män till Ukraina utan att de inhemska protesterna växer sig så starka att de hotar regimen är något av en "miljondollar-fråga", enligt Stefan Ingvarsson.
– När finns det ett politiskt pris för att så många har dött och när slår det tillbaka mot Putin? För omvärlden kan det verka chockerande att reflexen att titta bort är så stark i Ryssland. Därför mobiliseras också fattiga killar, unga från periferin eller tidigare kriminella. Människor utan en stark röst i samhället, säger han.