Hårda strider pågår längs fronten i östra Ukraina. Det beskrivs som ett utnötningskrig, med många stupade i statiska skyttegravar – och att framför allt Ryssland vinner på att tiden går.
Tjälen är på väg att gå ur marken. Medan Ryssland håller på att hämta sig och göra mobiliserade soldater redo för strid så har Ukraina börjat få leveranser av västtillverkade stridsvagnar, centrala för att bryta mönstret.
– De känner nog en press att det måste ske för att visa väst att det stöd man får, även om det är för lite och för sent, faktiskt får någon effekt, säger Peter Lidén, som undervisar vid Försvarshögskolan.
– Någon typ av rörelse framåt måste de våga sig på här i vår.
Ett större test?
En våroffensiv blir Ukrainas "första stora test", skrev Ilmari Käihkö, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, och Jan Willem Honig, nederländsk professor i militärstrategi, i en debattartikel i DN förra veckan. De beskrev den ukrainska anfallsförmågan som "ännu obevisad".
"Ukrainarnas motivation och mål är ändå tydliga; moralen verkar hög. Västerländsk utrustning – särskilt långdistansartilleri har anlänt i kritiskt antal, men ännu inte de hundratals stridsvagnar som utlovats. Fräscha och vana trupper har tränat och rustat om under vintern."
En anonym finländsk officerare ger en mörkare bild av läget i en uppmärksammad intervju med Yle. Mannen har varit på plats i Ukraina för att utbilda soldater sedan i april förra året och gör gällande att det ukrainska kunnandet är förvånansvärt lågt.
De kan inte konsten att anfalla och deras utbildning är föråldrad, säger han bland annat. Ukrainas framgångsrika motoffensiver förra året "handlade bara om tur" och ryska misstag, anför han vidare. Att Ukraina skulle vinna kriget är "ingenting annat än önsketänkande".
– Ledarskapet är mycket dåligt, taktiken och stridstekniken likaså, säger officeraren i intervjun.
"Struntprat"
Peter Lidén beskriver finländarens bild av kriget som, delvis, "kontrafaktiskt struntprat".
– Att Ukrainas framgångar skulle bero på ryska frivilliga reträtter, det är bevisligen helt fel, säger han.
Hemvärnssoldater som utbildas av utländska instruktörer på plats ska bli del av det så kallade territorialförsvaret och inte skickas fram i anfall, enligt den svenske överstelöjtnanten, som ser det finländska omdömet som anekdotiskt.
Ukraina har visat en stark anfallsförmåga flera gånger, anför han. Dels i Charkiv i nordost.
– Där generalen Syrskyj med en handfull brigader rullade upp ett mångfalt större motstånd utan vidare och befriade hela Charkiv oblast (län).
Dels lyfter Lidén fram befrielsen av storstaden Cherson i länet med samma namn, i södra Ukraina.
– Där generalen Kovaltjuk stångade sig ned mot Cherson, trots att ryssarna hade förberett sig för försvar där i flera månader med sina bästa förband.
Om Ukraina dessförinnan hade fått ett större vapenstöd så hade de där kunnat nå ett större avgörande genom att komma över materiel och ta tiotusentals ryska elitsoldater till fånga, enligt Lidén.
Varnar för önsketankar
För en lyckad våroffensiv behöver Ukraina bryta igenom den etablerade frontlinjen med stridsvagnar och stridsfordon, som bör få understöd från flygplan och luftvärn. Först och främst handlar det om att de behöver få de nya fordonen operativa så fort som möjligt, enligt Peter Lidén.
Han ser viss risk för att det jublas i förtid i väst – att det smyger sig in en tro om att Ukraina inte behöver mer stöd och går mot en lätt seger.
– För det gör de inte. Det dör massvis av ukrainska soldater.
Kriget har tidigare överraskat erfarna analytiker, påpekade Ilmari Käihkö och Jan Willem Honig i sin artikel i DN:
"... och ett oväntat ukrainskt nederlag till följd av en oväntad rysk förmåga att genomföra manöverkrigföring kan återigen lämna initiativet i ryska händer. Eller så kan den begränsade militära förmågan hos båda sidor betyda att kriget sjunker tillbaka i ett utdraget blodigt dödläge."