– Det är också så att den nye ryske operative chefen Sergej Surovikin har intresse att visa att han går långt. Egentligen inget väsensskilt från vad vi sett innan, fast det är mer brutalitet, på flera platser samtidigt och längre västerut än på sistone, säger Lidén.

Han tror att det kommer att ha väldigt liten effekt på krigets fortsatta utveckling. Tidigare extrema övergrepp har snarare stärkt ukrainarnas försvarsvilja.

Ont om ammunition

Det är svårt att avgöra hur länge Ryssland kan hålla på med denna form av terrorbombning.

– Det man nu gjorde under natten var att man sköt till exempel luftvärnsrobotar mot Mykolajiv. De är värdelösa till markmål, det handlar då bara om att lobba in sprängmedel utan egentlig målsökning. Det kan man ju fortsätta med, men pratar man kryssningsrobotar och mer precis ammunition har man inte så mycket kvar av det, säger Peter Lidén.

Även Oscar Jonsson, expert på rysk krigföring och forskare vid Försvarshögskolan, ser de ryska bombningarna som ren hämnd.

Tydligt mönster

– Det är ett tydligt mönster. När Ryssland har svårt att vinna militära framgångar har man övergått till terrorbombningar, det har man gjort vid många tillfällen. Man bombade inne i Charkiv, man bombade broar och började bomba dammar. Det är dels på grund av bron till Krim, dels också en övergripande oförmåga att vinna militärt.

Det är svårt att se att Ryssland skulle vinna något på bombningarna.

– Jag tror inte att det på något sätt minskar Ukrainas beslutsamhet, det verkar knappast ha varit riktat mot högvärdiga mål vad jag kan se. Det kan ju vara så och att Ukraina inte har kommunicerat det, men det verkar vara en ren terrorbombning. Ryssland har under kriget bombat civila för att få Ukraina att ge upp, men det är svårt att se att det skulle ha någon sådan effekt.