Hårda strider har rasat runt ett av Europas största kärnkraftverk, Zaporizjzja i staden Enerhodar i sydöstra Ukraina.
Under det ryska bombardemanget träffades en byggnad i närheten av reaktorerna av en projektil och en brand bröt ut.
Olha Hrytshaj arbetar till vardags i samma byggnad och berättar med översättningshjälp från 18-åriga dottern Helen Hrytshaj om insikten att arbetsplatsen utsatts för beskjutning.
– Vi hörde ljudet och kunde följa attacken i realtid på en Youtubekanal. Det var chockerande att de sköt mot kärnkraftverket, men allt kommer att gå bra. Det är väldigt väl skyddat, säger hon.
"Väggarna skakade"
När flyglarmet på torsdagskvällen ljöd över staden gömde sig familjen i ett källarutrymme under huset där de bor.
– Några timmar senare började bomberna falla, så kraftigt att väggarna skakade. Även vårt hus träffades, och vi var alla väldigt rädda.
Familjen bor åtta kilometer från kärnkraftverket, där Olha Hrytshaj arbetar med administration och ekonomi.
Ingen administrativ personal ska ha funnits på plats när attacken inleddes, men Olha Hrytshaj har flera vänner bland den operativa personal som arbetar kvar på området där en av sex reaktorer är i drift.
– Vi tror att de är okej, men vi vet inte vad som händer.
Inga utsläpp
FN:s atomenergiorgan IAEA höll på fredagsförmiddagen en presskonferens där generalsekreteraren Rafael Mariano Grossi gav en uppdatering om läget.
– Det är viktigt att poängtera att alla säkerhetssystem vid de sex reaktorerna är opåverkade och att det inte skett några radioaktiva utsläpp, säger han.
– Två personer har skadats. Enligt den information vi har är det inte operatörer eller tekniker, utan säkerhetspersonal som skadats.
Ukrainas tillsynsmyndighet för kärnkraft uppger att ryska styrkor tagit kontroll över atomkraftverket. Enligt Olha Hrytshaj pågick dock fortfarande stridigheter i staden på förmiddagen.
– Det hörs skottlossning just nu, och de har stängt av elektriciteten. Vi är rädda, men vi ber och hoppas.
TT: Överväger ni att lämna landet?
– Vi vill inte lämna. Det här är vårt land där vi är medborgare och vi stannar i vår stad där vi hör hemma.
"Förbereder oss"
Spänd väntan präglar nu staden Zaporizjzja, tolv mils bilresa nordost om kärnkraftverket med samma namn. Fortfarande pågår något slags vardag i staden som med sina 770 000 invånare räknas som Ukrainas sjätte största.
Butikerna håller öppna och människor rör sig på gatorna, men allas blickar är riktade söderut, berättar Tatyana Kuzmenko. Hon räknar med att de ryska styrkorna snart avancerar mot staden.
– Militären är här för att försvara oss. Vissa gör molotov cocktails. Vi förbereder oss, säger hon.
Tatyana Kuzmenko arbetar till vardags som fastighetsskötare i Zaporizjzja där hon bor med sin mamma, sin tolvåriga dotter och 18-årige son.
Nätterna spenderar de numera i ett skyddsrum. Hittills har de sluppit den skoningslösa artilleribeskjutning som drabbat flera av landets största städer, men på torsdagen hördes explosioner.
– Jag hörde två bomber. Vår byggnad vibrerade. Nu har min dotter blivit sjuk. Det är väldigt kallt där nere, men jag tror också att det handlar om det som pågår. Hon är väldigt stressad och rädd för vad som ska komma.
Vill slåss
Dottern Nadia går i sjätte klass på en skola med konstinriktning. Måleriet är också det enda, berättar hon, som den senaste veckan skänkt dottern viss sinnesfrid.
Sonen vill ansluta sig till de regionala försvarsstyrkorna, men den militära ledningen har sagt att de just nu inte har nytta av fler frivilliga som saknar militär erfarenhet.
– Han vill skydda staden, men de säger att de har tillräckligt med killar.
TT: Vad tänker du om att han vill strida?
– Vet du, om jag inte hade haft min dotter att tänka på så hade jag också anmält mig för att slåss.
Att packa sina saker och fly är enligt Tatyana Kuzmenko inget alternativ.
– Det här är mitt land. Jag kan inte åka härifrån.
