Kateryna Shapran jobbar som advokat i Kiev. I Ukrainas huvudstad umgås, handlar och går man till jobbet som vanligt säger hon. Men Rysslands mobilisering längs gränsen och USA:s upprepade varningar om att en storinvasion kan ske när som helst har ökat spänningarna.

– Det är mer oroligt. Vi följer nyheterna varje dag för att försöka förstå vad som ska hända, säger hon.

Kriget med grannlandet Ryssland har pågått i landets östra del sedan 2014 då Ryssland olagligen annekterade Krimhalvön. I måndagskväll förklarade Rysslands president Vladimir Putin utbrytarregionerna Donetsk och Luhansk i öst som självständiga och en så kallad fredsbevarande styrka har beordrats till området.

Kateryna Shapran följde Putins långa pressträff.

– Ärligt talat så skrattade jag hela tiden för det var så mycket lögner. Det var väldigt fånigt och så typiskt för rysk propaganda. Det är samma metoder som de använde under Sovjettiden, säger hon.

Shapran och hennes vänner var beredda på beskedet, och var snarare oroliga för att Ryssland skulle gå ännu längre än att erkänna utbrytarregionerna.

– Vi lever med de här dumheterna hela tiden. Det här problemet kommer att vara med oss i många år.

"Vi är mer förberedda"

I Kiev råder ingen panik. Men ett vanligt samtalsämne nu för tiden är var närmsta skyddsrum ligger och var man kan söka skydd.

– Många är rädda för att vi ska bli bombade, säger Shapran.

Hon vet en del människor som lämnat huvudstaden och begett sig västerut. Shapran har själv inga planer på att lämna Kiev, men har följt uppmaningen från försvarsdepartementet att ha pass och andra viktiga handlingar i ordning. Flera av hennes kompisar har gått kurser för att lära sig hantera skjutvapen. Under tisdagen anordnar hennes jobb en kurs i första hjälpen efter att anställda gett önskemål om att bli uppdaterade om hur man stoppar blödningar och ger grundläggande vård, säger hon.

– Situationen är bättre nu än 2014, för nu är vi mer förberedda, säger Shapran.

– Vårt samhälle är väldigt enat.

"Har pågått i åtta år"

Rakt söderut från Kiev i staden Mykolaïv som ligger mellan Odessa och Krimhalvön bor Ivan Sivakovs föräldrar. Själv bor han i Stockholm sedan flera år tillbaka. Hans flickvän fick ett jobb i Sverige och som IT-konsult hade han lätt att skaffa sig arbete. Föräldrarna arbetar på som vanligt, går på bio och handlar men är beredda på att behöva lämna sitt hem. Det är en utväg familjen jobbat fram sedan annekteringen 2014.

– Det här startade inte i går, det har pågått i åtta år, säger Sivakov om situationen i Ukraina.

– De har tänkt på vad de behöver ta med sig och att de ska ta sig så långt från de stora städerna som möjligt, säger han.

Flera av hans ukrainska vänner i Sverige har redan bett sina föräldrar att komma till Sverige i ett par veckor eller månader på grund av säkerhetsläget. Efter måndagens utveckling funderar Sivakov själv på att försöka få hit sina föräldrar.

– Men det är svårt att övertyga dem att ta det steget eftersom vi ser det som ett väldigt allvarligt steg – att lämna allt de har, kanske inte för alltid med för en obestämd tid. Den här situationen kan ta flera månader eller till och med längre innan det blir någon sorts stabilitet.

Han är orolig för sina föräldrar och vad det skulle innebära för dem att behöva fly.

– Tyvärr verkar det värsta scenariot pågå nu, när Ryssland officiellt invaderar Ukraina, säger Sivakov.

– Även om de åker till andra delar av Ukraina kommer det vara mycket flyktingar där och ingen kommer bry sig om nykomlingar från andra sidan av landet. Så de kommer vara utlämnade till sig själva. De behöver ha med sig tillräckligt med vatten, mat, medicin och pengar.